På söndag är det bröllop!

En tillställning som vi sett fram emot nästan ett år. Förväntningarna är skyhöga – eftersom vi är de enda småbarnsföräldrarna i gänget, ett litet tag till, så blir förväntningarna extra höga när det dyker upp något som man bara inte KAN bomma. Som Marias och Henriks bröllop – på nyårsafton!

Hur kul är det då när Linda några dagar innan får så ont i halsen att hon går till vårdcentralen och får med sig penicillin hem?

Eller när jag dagen efter får så ont i halsen att jag gör samma sak?

Kan man kombinera Champagne med fenoximetylpenicillin?

Så här står det (det duger för mig) att läsa på apotekets hemsida;

När det gäller lite vin och penicillin är påståendet falskt. Men kombinationen alkohol och läkemedel är oftast olämpligt och ibland mycket farligt.

Just när det gäller penicillin så påverkar alkoholen inte medicinens effekt på infektionen, men det är alltid klokast att låta bli att fresta på kroppen med alkohol när man är sjuk.

Grattis Henrik!

Japp. Jag fyller år i dag. Hela 33 stycken. Den här är bäst; ”känner du dig äldre nu då?” – kan ju inte påstå att jag gör det. De sista åren (10?) har jag bara känt mer och mer att jag vill vara i fred på min födelsedag – jättesjälviskt  och förmodligen det bästa beviset för att jag faktiskt blivit äldre. En tjurig gubbe helt enkelt…

Den bästa födelsedagen jag haft hittils var när jag fyllde 30. Jag och Linda satt helt ensamma på en strand på Koh Phayam och tittade på solnedgången. Thom Kha Khung med chang till middag och en tub pringles-chips på stranden innan vi somnade under myggnätet medan cikadorna sjöng tropiska vaggvisor. Dagen efter (brukar vara julafton) ringde vi hem till Sverige från mr Pons mobiltelefon och pratade med jul-affekt-fyllda föräldrar som spontangrät när de fick höra att vi var trygga och önskade dem en god jul. Middag på en skräpig kvällsmarknad, utkörda från en bungalow på grund av giftorm, avslutade julaftonskvällen med en Singha-fylla spelandes yatzi. Det var en mycket bra jul.

Jag har nämligen ungefär samma känsla med morgondagens födelsedag (nä, inte Lars-Inges – grattis svärfar!) – Jesus. Killen föddes för mer än 2000 år sedan i Betlehem. Hans födelsedag firas fortfarande i kärlekens (köp, köp, köp) tecken med barrträd som vi hänger godis och glaskulor i, tjocka gubbar i röda kläder och matchande luvor, getabockar av halm och alldeles för mycket mat (och alkohol). Det var nog inte det Maria och Josef tänkte sig när de satt i ett skitigt stall och tittade ned på sitt barn de fått utan att ens tagit i varandra (ha ha ha).

Med andra ord – Grattis Jesus! Eller God Jul som vi kristna (ha ha ha) säger…

Jag trodde att den skulle vara sevärd

Men ack vad jag bedrog mig. You Me And Dupree är den sämsta film jag sett på länge, till och med sämre än World Trade Center. Den hade åtminstone lite kärna.

Owen Wilson kan inte öppna käften utan att fån-flina eller röra sig på något överdrivet sätt, Matt Dillon är bara töntig och Michael Douglas som nästan håller hela filmen hoppar ut i en superfjantig karate-pose mot slutet. Filmen ska vara en ”feel-good” komedi, men den enda känslan jag får är ilska. Ska det vara så?

Crap.

Igår gjorde vi slag i saken

Vi hade ett presentkort som låg och väntade, vi var lediga och Maltes farföräldrar var sugna på att vara med Malte. Vi drog till Jernberghska för en kanon-middag.

Jag åt den gratinerade Chèvren till förrätt och Tournedos med Andalusisk potatis till varmrätt. Linda åt Toast Jernbergh till förrätt och Jernberghskas pepparstek till varmrätt (efterrätten tog vi hemma i form av spetsad glögg med russin och mandel…).

Maten var helt fantastisk och det blir rätt hårda kontraster när man ena dagen äter mjölkstuvade makaroner med köttbullar och dagen efter drar i sig smältande god oxfilé.

Till er som aldrig varit där säger jag – Gå dit.

Till Jernberghska säger jag – Tack och på återseende.