Sedan första boken om Harry Potter har jag varit fast. Fast i den bemärkelsen att jag uppfattat böckerna som spännande och att jag hela tiden varit sugen på att veta vad som ska hända härnäst. Rowling har varit obeveklig med att den här boken blir den sista i serien och visst är det så att hon rent ekonomiskt inte behövt skriva något på länge, men det lär väl visa sig om det kommer fler böcker från henne. Kanske kan jag sluta läsa barnböcker nu?

I den sista delen är det magiska samhället är splittrat och ingen litar på någon, inledningen till etnisk rensning har börjat och det ger inte direkt vaga anspelningar till problem som finns i världen. Vi får följa Harry, Hermione och Ron i deras jakt efter Horrorkruxer som Voldemort gömt delar av sin själ i. Den enda möjligheten att besegra Voldemort ges efter att de först förstör alla Horrorkruxer och dessa är utspridda på hemliga platser. Samtidigt som de letar efter Horrorkruxer är de naturligtvis på flykt från dödsätare och Voldemort själv.

Boken är förvånansvärt mörk och i vissa avseenden påminner de unga magikernas flykt lite om Sam och Frodos kamp att ta sig till Domedagsklippan i ett helt annat äventyr, men det är den tätaste och mest spännande av de sju böckerna. Harry har medvetet tagit kampen med Voldemort och han slits hit och dit mellan olika stickspår och funderingar.

Bra bok.