Så här skäggig/långhårig har jag inte varit på lääänge


Jag har inte varit så här feberfri (jag är inte feberfri – men det är bottennoteringar de sista två dagarna) på 15 dagar heller. Eller känt mig så här pigg.

För er som inte hängt med i mitt gnäll på facebook så åkte familjen på flunsan för lite mer än två veckor sedan. De andra blev friska – inte jag. Torsk på lunginglammation (inte helt ovanlig komplikation vid influensa. Hos äldre.)

Påbörjade en antibiotikakur som inte tagit tillräckligt bra så idag har jag varit på mitt andra läkarbesök. Fortfarande förhöjd snabbsänka, fortfarande lika mycket missljud på höger lunga. Nytt antibiotika, nya tag.

Räknar med att kunna jobba på fredag i alla fall.

Om ni är intresserade kan jag upplysa om att jag mycket hellre tar vinterkräksjukan än det här.

Vi får se om jag överlever

Det är viktigt att lunginflammation behandlas med antibiotika. Innan man fick tillgång till antibiotika var lunginflammation en svår sjukdom med hög dödlighet. Även idag, med förbättrade levnadsvillkor, finns en viss dödlighet vid lunginflammation, framför allt om man samtidigt har andra sjukdomar och är äldre.

Flintis, glasögonorm, allergiker, tjock, gammal och som pricken över i’t – lunginflammation. Wohooo!

Nu får det vara nog.

Nu på kvällen tog jag det lugnt ett tag, fast jag mådde dåligt – jag tog ingen ipren. Jag tänkte dra till med en toppnotering och visst – jag fick som jag ville. 39,7° c räcker mer än nog för att jag ska trycka i mig ipren.

Imorgon är det meningen att jag och Linda skall iväg med Cashpoint på julshowen i Kista-mässan, men Linda får åka själv med gubbarna och deras respektive. Själv går jag till vårdcentralen på förmiddagen och hoppas att det inte är något allvarligt. På eftermiddagen kryper jag ned i soffan och tar jouren under kraftig sjävlömkan.

Trevlig helg!

Usch, och fy fan

Jag vill bara gnälla lite. Nu har jag varit sjuk (influensa?) i en vecka. 39+° och en hosta som inte levererar annat än attacker som jag nästan spyr av. Jag har varit tapper hela vägen, varit på två leveranser och hållt mig på kontoret, men imorgon tror jag nästan att jag håller mig hemma, i soffan, i sängen, dåsandes och sovandes.

Jimmy Rosenberg

Född 1980 i Nederländerna och har hunnit med att bli heroinist, åkt in och ut ur finkan och psyket. Med en morddömd pappa, till hjärnskada överdoserad bror och en annan bror som fastnat i en syratrip (rätta mig gärna, jag kan ha fått felaktiga uppgifter) uppfyller han lite mer än man kan tillskriva en skitstövel till Rom.

Å andra sidan. Han började spela gitarr tidigt och uppträdde sida vid sida med de största musikerna i sin genre redan som 11-åring. Och där var bilden av en bråkig zigenare borta. Visst, har har väl hunnit med en förbannad massa dumheter med ett tungt heroin-missbruk – någon sade att han satt sprätt på motsvarande 16 000 000 sek på knark och idioti – men jag har en förmåga att förlåta dumhet om den uppvägs av extrem talang. I synnerhet om jag kan ana hur stor den är.

Han ramlade ut ur fängelset 16:e maj 2006, fick tag på en gitarr och gjorde något med den som bara en handfull klarar med kontinuerlig, daglig träning. Han började göra konserter. Filmer spelades in. Åsså började det rasa igen. Inställda konserter, psyket, torken, etc. Jag vet inte hur hans status är nu, men efter att ha kollat lite på tuben inser jag att jag vill se honom när tillfället ges. Tydligen har han spelat i Eskilstuna, men jag hittar ingen data att styrka det med.

Filmen The Father, The Son & The Talent kom 2006 och nu börjar jag leta lite försiktigt.

Här följer tre klipp. Det första från när han var väldigt liten. Det andra ett kort promo-klipp från en film – man får bland annat se när han ”gnider” lite precis utkliven från fängelset. Det tredje från en konsert i Amsterdam. Kolla in den spelglädjen. Tack, Mats för tipset!

Är det någon mer än jag som vill se honom live?

Edit: Såg filmen Fadern, Sonen & Talangen häromkvällen. Fantastisk. Men vilken trasig människa. Det är nog bara att glömma ett gig med honom.

WordPress blir bara bättre och sämre (eller?)

Jag är en beta-junkie när det kommer till wordpress, så fort det kommer en dist så måste jag testa. Nu har jag kört några betor av wp 2.7 och rent tekniskt börjar det bli riktigt bra.

Idag har jag till exempel använt automatisk uppdatering för första gången. SNAP! Skita-bra.

Däremot känner jag mig ganska obekväm i gränssnittet. Det har i princip sett likadant ut sedan jag började använda WP, men nu är det helt annorlunda med alla inställningar i en kolumn längst till vänster. Ajax-funktioner med möjlighet att visa/inte visa funktioner under rubriker, snyggt och vettigt men ovant.

wpbra