Eller kanske Bosse… Efter besöket hos Emma har jag inte kunnat släppa att min Fender Catalina känns som en förbannad skördetröska att spela på medan Emmas 30-årspresent (eller är den egentligen Bosses??) spelar på sig själv bara man håller i den.
Jag har tittat runt och konstaterat att det finns en plats i världen där man kan hitta just D-18V till en ”rimlig” peng och det är USA. Ett sabla krångel att ta sig dit, tull och frakt och bök för att få till ett skick. Som en räddare i nöden (ha ha ha) dök thomann.de upp. Nu har jag beställt gitarr, det blev ingen D-18 vintage, det blev betydligt billigare än så. Men det blev en Martin.
Men nu vill jag inte ha söndag längre. Låt det bli vecka igen så det Tyska maskineriet kan handlägga min beställning och skicka den. Fort.
Förbannat!
thomann brukar funka bra.