Trött tulpan
Tage fick blommor av Lindas kusin och hans fantastiska fästmö för några dagar sedan. Nu står de på köksbordet och letar efter det ljus som tränger genom molnen. Döende blommor, fantastiska färger.
Tage fick blommor av Lindas kusin och hans fantastiska fästmö för några dagar sedan. Nu står de på köksbordet och letar efter det ljus som tränger genom molnen. Döende blommor, fantastiska färger.
Grabben vägde igår in på 4610 g och mätte 56,5 cm. Shit vad fort det går. Hormonplitorna är borta, skön blick-kontakt, fylliga ben, leenden som får oss att smälta och mer vakentid. Skit-kul!
Tillhör du skaran som bloggar? Det finns ett mysigt (eller?) verktyg som analyserar bloggens författare utifrån olika kriterier (tack för tipset, Supermumin). Det kallas Typealyzer. Man skriver bara in sin blogg-adress så får man textmassan analyserad. Testa här – du kan lära dig något om dig själv…
Jag är Strateg och Systembyggare (tydligen).
Strategen:
Strategerna är de sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse – ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedömma idéer antingen i det egna huvudet eller i den yttre världen. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för strateger! Särskilt de introverta strategerna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Strateger är också ofta mycket intresserade av ord och språk – mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.
Det som framförallt driver strateger är möjligheter – de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka “för mycket”. Vill du få en strategs uppmärksamhet – pröva “hmm… det här var verkligen ett klurigt problem…”.
Man kan ofta känna igen Strateger på att de ofta använder ord som “troligen”, “rimligt” eller “till viss del”.
Systembyggaren:
Systembyggaren drivs av deras inre visioner av hur saker skulle kunna vara bättre. De är mycket envisa, ofta på gränsen till tjurskalliga och högst individualistiska när det gäller saker de intresserar sig för. Och de intresserar sig framförallt för att utveckla smarta lösningar på komplexa och abstrakta problem. Det gamla vanliga sättet att göra saker tråkar ut dem snabbt, de söker istället efter en egen väg och prövar nya vinklar. Detta är typen för vilka det omöjliga endast tar lite mer tid.
De motiveras av sin egen inspiration och har svårt att motiveras på grund av yttre tryck. Därför har de mycket svårt att trivas med rutinarbete som inte innefattar tydliga utvecklingsmöjligheter. Så snart de kan något vill de vidare. De har ofta tillgång till en enorm inre drivkraft och energi som kan få dem att arbeta i princip dygnet runt utan mat och vila om de är i färd med att utforska eller utveckla någonting spännande.
För människor som träffar en Systembyggare slås de ofta av deras ofta opersonliga framtoning som kommer sig av deras analytiska talang. Deras allra främsta talang är dock deras inåtriktade kreativitet – ständigt i färd med att upptäcka mönster och möjligheter bakom den något torra fasaden.
Föga smickrande, men ni som känner mig får er säkert ett garv.
För några dagar sedan var jag på väg till föräldrahemmet. Jag håll på med Tage, Linda och Malte hade gått i förväg. Precis när jag skulle trycka ned Tage i hans overall var det någon som knackade till på vardagsrumsfönstret. Det visade sig att det var något, inte någon.
På gruset nedanför fönstret låg en död fågel. Döden brukar göra sig bra på kort så jag hämtade kameran. När jag kom tillbaka var fågeln inte död längre, men jag exploaterade den i alla fall.
Malte försöker återigen förklara något. Vi förstår inte riktigt, men engagerad är han i alla fall.
The Darjeeling Limited handlar om tre bröder vars relationer till varandra och med andra är riktigt ansträngda. Francis sammankallar Jack och Peter för en andlig resa genom Indien för att slutligen sluta upp med deras mor och konfrontera henne med varför hon inte dök upp på pappans begravning ett år tidigare. Resan blir fylld av konstiga händelser är ganska långt ifrån andlig men så småningom reder det upp sig.
Wes Anderson lyckas som vanligt måla upp personer som är ganska lätta att ogilla, men som växer vartefter filmen rullar på och den här rullen är inget undantag. Owen Wilson, Adrien Brody och Jason Schwartzman gör ett fint jobb som bröderna och Anjelica Huston som deras mamma. Wes Anderson, Roman Coppola och Jason Schwartzman har skrivit ett manus som flyger fram. Skönt att se Bill Murray fylla en funktion i även den här filmen. Tack. Bra jobb.
Så nu har ni outlook-freaks möjligheten att ha er kalender online hur smidigt som helst.
Jag måste prova…

Hej pappa,
Det går att skicka men ej ta emot mail på sugplopp.com. Jag har ett ganska långt och roligt email som jag vill att du ska läsa. Vad haru för adress?
/Emmmmmmma
I dag har vi hälsat på syster Susanne på barnavårdscentralen för vägning och mätning. 4110 gram, 54,5 cm lång. Susanne tyckte vi var larviga som ville låta den sista skorpan på naveln släppa av sig själv. Hon petade resolut bort den. Sår-skorps-fetischist…
Runda kinder och en dubbelhaka. Tjusig.
Vi är ju faschionistas båda två. Torsdagen till ära drog jag på grå-melerade träningsoverallsbyxor, vita träningssockar och gröna foppatofflor. Shit, det känns verkligen komplett.
Nu blev jag både glad och rörd!
Fint att du ägnat mig en tanke. Men det förändrar inte det faktum att de där tofflorna är en styggelse…
Hahaahhahaha. Jag ska be Sofi Fahrmans mindre begåvade lillasyster Frida Fahrman länka till din nya faschionistablogg.
Bisou!
Du hajjar inte ronnie. Foppa is the new fendi.
Markus 18:23 on 13 mars 2008 Permalink
Nemas