Kategoriarkiv: fest

Helgen som passerat

Jösses.

Fredagen var högst ordinär – jag kommer inte ens ihåg vad vi gjorde – vilket förmodligen innebär tv-tittande.

Lördagen var inte alls ordinär. Det var dags för sammankomst med gemyt vilket denna gång innebar gemyt-quiz, klaustrofobisk paintball i bergrum, fantastisk mat, massor av alkohol, intensivt umgänge och lampor som inte släcktes förrän runt 05.00.

gänget

eat me!

Söndagen började runt 09.00. Jag, Thomas och Daniel tog en promenad runt Östermalm och Djurgården (jo, områdena finns i Tuna också) för att klockan 11.00 sluta upp med merparten av medspelarna från föregående dag. Vi bevittnade en alkissläpning av upprörd café-ägare som slutade med en i Smörparken fontänbadande fylltratt. Ingen av oss förmådde oss att hala fram kamera eller liknande vilket i och för sig kanske är lika bra.

20070819072

Jag drog mig hemåt strax efter 12 för att hjälpa Linda lägga ihop det sista för Maltes födelsedagskalas. Linda har i ett par veckor bakat som besatt och när huset så småningom belägrades av släkt och vänner tömdes effektivt lagret av fikabröd. Vi avslutade kvällen med av Daniel och Linda medhavd mat från American Pizza Today. Vitlökskanterna gjorde succé på mitt jobb på måndagen.

presentöppning

Ett bra veckoslut

Veckan gick hur bra som helst. På nya arbetsplatsen känner jag mig välkommen och även om det är massor att lära så känns det roligt hela tiden. När jag kom hem på fredagen hade jag fått ett paket. Jag har försökt sälja min iMac ett tag och upptäckt att den inte riktigt funkar som den ska. Macsupport i Västerås har haft hand om den i flera veckor. De har bytt superdrive och moderkort, men inte kollat upp den ordentligt. Det hela löste sig med att jag och deras tekniker kom överrens om att han skulle skicka mig en ny powersupply-unit som jag själv skulle byta. Efter fem minuters meckande funkade iMacen som den skulle.

Jag tog bilen in till stan tidig kväll, hamnade hos BJ där vi gjorde gemensam sak av en halva Smirnoff, några öl, lite youtube och en massa musik. Vi ramlade förbi Daniel och Linda på vägen till Raw. På Raw spelade The Profondo Rosso härliga gitarr-dueller och shoe-gaze utan shoe-gaze. Promenad hem, konstigt tjafs med halva sedlar på kebaben, fnissigt. Kladd hos Daniel och Linda framför tvn. Wa-Wa-Wee-Waaa. Jag fick ur linserna, av mig kläderna, på med tischa och jamas-brallor och kröp ned i soffan bara för att upptäcka att taket inte satt fast ordentligt. Det krängde och hade sig. Jag bytte snabbt om för en promenad i natten under förevändningen att taket förhoppningsvis skulle sitta fast en timme senare. Linda kastade en PET med mineralvatten efter mig som jag sög i mig på min promenad efter ån till Vilsta. När jag kom tillbaka satt taket fast igen och jag somnade som ett barn.

Linda tog cykeln in för att hämta mig och bilen (jag skulle inte köra bil…) hon var framme lagom till Daniel, Linda och jag tryckt ned en frukost på statt. Vägen hem gick förbi öob där vi köpte färgskrapor och Malte gjorde sitt bästa för att imitera en utvecklingsstörd, rullstolburen man som lät ganska högt. Malte tyckte väl att det var läge att sjunga med och gjorde även han en ganska bra ko-imitation. Jag log på mitt dagen-efter-sengångar-vis. Linda skämdes lite.

Väl hemma droppade Maltes kusin Hilma förbi. Vi grejade lite hemma – eller åtminstone Linda. Jag fixade det sista med försäljningen av macen eftersom köparen skulle komma från Stockholm strax efter lunch.

När han varit här tog jag med sedelbunten till Willys via Elgiganten där jag köpte mig en Nikon D40. Efter långt och (inte vet jag…) moget övervägande har jag kommit fram till att med så bra grejer räcker det med 6 Mp. Kameran har fått väldigt fina recensioner.

Vi grillade, jag fotade och vi hade trevligt. Idag har Malte och Hilma lekt, jag och Linda har skrapat färg för att på eftermiddagen åka på fyra-årskalas hos Edwin i Strängnäs. Fika och umgås. Hem och äta mat, ut och mata ankorna och fota. Nu ligger Malte i spjälsängen och drar sin repertoar, Linda sitter framför tvn och äter lite godis och jag knattrar.

Måste tillstå att det kommer vara skönt att krypa ned i sängen efter ett par avsnitt av Greys Anatomy – jag är helt slut.

I går var första dagen

På mitt “nya” liv. Jodå, dial a cliché. För ett halvår sedan (ungefär) började jag känna mig fruktansvärt mätt på mitt jobb. Att arbeta som sjuksköterska på en akutmottagning kan vara väldigt stimulerande, utvecklande och utmanande. Men när det går över i att vara stressande på ett negativt vis och dessutom splittrar ens sociala liv så att man tillsammans med sin sambo måste sitta och prioritera mellan vänner när man har sin gemensamma lediga helg var femte vecka – då är det dags för förändring.

Jag tog min examen i juni -97 och har sedan dess jobbat med akutsjukvård på Mälarsjukhuset, Danderyds sjukhus, Huddinge universitetssjukhus och Mälarsjukhuset i nämnd ordning. Nästan tio år känns ändå som att det kan vara tillräckligt.

Jag tog det tyngsta beslutet jag behövt fatta på länge när jag började skicka ansökningar till andra arbetsgivare. Napp på andra försöket. Jag hade satt fokus på arbetstider och dialysavdelningen på Mälarsjukhuset erbjuder inte bara mindre obekväm arbetstid utan också färre helgpass. På akuten har vi femveckorsschema. På fem veckor ska jag (som natt-sköterska) göra 50 timmar helgtjänst. På dialysen har vi åttaveckorsschema och på den tiden ska jag göra 35 timmars helgtjänst. Alltid dagtid. Läs mer om vad dialys är och varför det behövs här.

Det har känts ganska jobbigt det här. Jag har släppt tryggheten i flera nivåer. Jag känner människorna som jobbar på akuten (och ganska många besökare också, dessvärre), lokalerna kan jag som min byxficka och jobbet känns väldigt bekvämt – utmanande eller inte. Dialysen bjuder på nya kollegor, nya lokaler, ny utrustning (sofistikerad som sjutton) och heeelt nya arbetsuppgifter.

Jag blev till att börja med uppringd innan mitt pass började – de tyckte att eftermiddagspersonalen kunde komma lite senare eftersom det vara helg och det var ju trevligt. Typisk sak som man ofta glömmer bort att informera elever och inskolningar om så de står och trampar några timmar innan alla andra. Snyggt. När jag kom dit träffade jag min handledare; en undersköterska som jobbat sedan dialysen på MSE öppnade – ganska erfaren med andra ord. Hon är klar med mig efter fyra veckor och då får jag fyra veckor till för att lära mig de sjuksköterske-specifika uppgifterna.

Efter en kväll med Anita och de andra som jobbar där var rädslan (eller nervositeten) borta. Det verkar vara ett kanon-gäng och en sund medarbetar-kultur råder. Lokalerna är fräscha (fast å andra sidan är allt det jämfört med akuten) och arbetsbördan härligt lagom.

De nya arbetstiderna bjuder redan första veckan upp till en öppning. The Profondo Rosso spelar på Raw på fredag och jag har möjligheten att gå eftersom både Linda och jag är lediga på kvällen och på lördagen. Ett skönt fredagsprogram är på G.  Kanon! I framtiden kommer vi kunna träffas mer på helgerna, inte bara vi två, utan också våra vänner som vi varit tvungna att prioritera bort alldeles för ofta.

Kvinna som får dialys (ser inte ut som en typisk dialys-patient dock…)

Kort om en resa

Ja, nu har vi varit hemma i Sverige sedan lördag eftermiddag och jag tänkte att det kunde vara idé att sammanfatta det hela.

Flygresan gick bra bortsett från att vi tajmade Maltes mat lite dåligt på vägen ned, han hann bli hungrig och gnällig och det gick ut över oss och de som satt närmast oss. Ganska stressande, men det lugnade ned sig efter lite grand att äta.

Vi fick 13 hela dagar i Amadores-dalen på södra Gran Canarias. Amadores ligger bara ett par kilometer från Puerto Rico och de två platserna är sammanbundna med en “promenad” som följer kusten.

Vädret var bra, vi hade endast en dag som var mulen, resterande 12 var soliga. Vattentemperaturen låg runt 18 grader, det blev inte några långa simturer i havet.
Vi bodde på ett lägenhetshotell (Terrazas De Amadores – på gatuadressen Avenida Ministra Anna Lindh) i markplan med egen uteplats. Mycket bra för Malte som kunde springa runt ganska obehindrat. Hotellet är helt nybyggt och jättefräscht. En barnpool och en vanlig pool. Det fanns ingen hotell-restaurang, men en poolbar som hade öppet varje dag. Sängarna var värdelösa.

Vi lågnivå-konsumerade alkohol hela den vakna tiden, utan att uppnå mer än ett lätt rus någon enstaka kväll. Smart med tanke på att vår väckarklocka av kött och blod skötte sitt jobb. Ganska tidigt dessutom.Vi högnivå-konsumerade mat/snacks/godis hela den vakna tiden.

Fokus på resan var avslappning och det lyckades vi med.

Jag gick upp fyra kilo under de två veckorna, Linda vill inte säga om hon förändrats.

Malte började med någon sorts trots/testa gränser-grej som efter ett par dagar ledde till att vi påbörjade någon sorts behaviouristisk gränssättning (bestraffning?).

– “Sätt på dig solhatten”

– “Nää”

– “Sätt på dig solhatten, Malte”

– “Nääää”

– “Sätt på dig solhatten med en gång, annars stänger vi in dig i rummet”

– “Näääääääääähäääääähäääähuuuuhuuuuu”

När Malte inte varit lydig så satte vi honom helt enkelt i vårat sovrum där han fick sitta ensam i någon minut. En ganska revolutionerande upptäckt var att han fattade precis vad som gällde och att det fungerade. Efter detta var han mycket lättare att hantera och oftast behövde vi bara “hota” med rummet för att han skulle lyda.

När Malte väl sansat sig blev semestern helt perfekt. Vi fick vara en liten familj som larvade runt på stranden, fikade, spelade yatzi, åt gott, drack gott, lekte, badade, solade och läste.

Det fanns inte så många lekkamrater åt Malte, det var få barn i hans ålder. Faktum är att de barn som fanns var mer intresserade av honom än han var av dem. Jag blev lite orolig ett tag och började fundera på Dammsdals-skolan, men när Melvin från Vetlanda dök upp så slappnade jag av. Han var bara några månader äldre än Malte och de roade sig med att tysta sitta bredvid varandra, sno leksaker av varandra och säga – “MIN”. Ibland grät de lite. Vi pratade med Melvins föräldrar. Precis som småbarnsföräldrar gör. Ha ha.

Jag lyssnade igenom en bok av Andy McNab, läste två kriminalromaner, en thriller och The Dirt av Neil Strauss. The Dirt vann “hands down”. Mycket bra bok.

Linda läste en kriminalroman och The Dirt av Neil Strauss, som kom att bli hennes favorit också.

Jag fick med mig fyra liter Kanarisk honungsrom som är helt sagolik. Mild och söt, funkar lika bra som en likör till kaffet som att grogga med. Mamma och pappa fick en flaska som tack för postbevakning och vattning.

Vi tog totalt 558 bilder på resan varav några var mer eller mindre skit, några ganska bra och de flesta helt vanliga semesterbilder. För att ytterligare ta del av vår resa, var god klicka på kollaget nedan så vidarelänkas ni till albumet för resan på vår flickr-sida.

Here we go again

Linda och jag började få lite småont i halsen för några dagar sedan. Vi fixade en tid för familjebesök i dag på förmiddagen – bara för att konstatera att vi har växt av streptokocker och att det var dags för Peceve igen. Linda är nu uppe i fyra tonsilliter sedan början av december – jag har bara hunnit med två. Som vanligt har vi tajmat det hur bra som helst. Sist var det insjuknande lagom till nyårsbröllop, den här gången har Linda planerat med Strängnäs-tjejerna, jag ska på sammanträde med herrklubben och Malte har planerat att vara hos farmor och farfar.

Som tur är hinner vi ta fem doser penicillin innan festligheterna börjar så vi hinner nog bli lite piggare. Surt är det i alla fall.

Alla hjärtans dag

För er som läser på sugplopp kommer det inte som någon nyhet att jag inte är något stort fan av religion (nej, jag dissar inte er som är det) och därför känns inte alla hjärtans dag som något jag vill högtidlighålla. Jag tycker dessutom att det känns extra jobbigt med de religiösa kalender-händelser som kommersen dessutom slagit klorna i och dessutom lyckas få en hyfsat oreligiös Svensk population att glömma bort vad det egentligen handlar om. Jul, påsk och alla helgona är goda exempel.

Jag jobbade natten till idag och går på i kväll igen. Sov till 16.00, då jag blev väckt av Linda. Det var dags för fika. Hon hade lyxat till med alla hjärtans-bakelse, kokosboll och nybryggt kaffe. Finns kanske bättre sätt (nyttigare menar jag) att börja sin vakna dag på, men det var riktigt gott. Malte gjorde oss naturligtvis sällskap och briljerade med sina kunskaper i att vifta med bestick.

Hoppas ni får en trevlig dag – men glöm inte bort att ni firar en katolsk högtid.

Bröllop på årets sista dag

Visst blev det av. Dagen gick helt klart i kärlekens tecken, men vänskapen var inte långt efter. Firandet av Maria och Henrik började redan klockan 14.00 i det Andersonska/Marklundska residenset med bubbel och samkväm.

Strax före 15.00 satt vi bänkade i kyrkan och strax efter 15.00 släntrade ett strålande brudpar fram. En organist som experimenterade med armbågarna på klaviaturen och en anglosaxisk präst som ibland fastnade på stavelserna hjälpte till att äkta de två – i blått och torrt (snyggt Timothy!).

Efter vigselakten förflyttades sällskapet till Odd Fellows.

Fördrink, förrätt, vin, tal, trolleri, tal, varmrätt, vin, tal, tal, tal, efterrätt, vin, tal, tal, kaffe, avec, tårta, sprit ,vin, öl, alkoläsk, cider, dans, musik, percussion, mera dans och musik, tolvslag med skumpa och snittar, fortsatt dans och musik, hemgång. ”Jag vill ha flott”, brottning, ”Per – du gör illa honom”, guldelefant, ”sluta Per – du kan kvävas”, asgarv, bulle och mjölk.

Anders snarkar, ”Anders tror du att du kan lägga dig på sidan?”, ”nä, jag orkar inte. sov gott”, ”nähä. sov gott”, Anders somnar om men snarkar inte. Jag sover skit-illa ändå.

Frukost och presentöppning fick avsluta firandet av de numera nygifta.

Stort tack till alla som lyfte taket – vilken kväll! Klicka på bildkartan för fler bilder.

På söndag är det bröllop!

En tillställning som vi sett fram emot nästan ett år. Förväntningarna är skyhöga – eftersom vi är de enda småbarnsföräldrarna i gänget, ett litet tag till, så blir förväntningarna extra höga när det dyker upp något som man bara inte KAN bomma. Som Marias och Henriks bröllop – på nyårsafton!

Hur kul är det då när Linda några dagar innan får så ont i halsen att hon går till vårdcentralen och får med sig penicillin hem?

Eller när jag dagen efter får så ont i halsen att jag gör samma sak?

Kan man kombinera Champagne med fenoximetylpenicillin?

Så här står det (det duger för mig) att läsa på apotekets hemsida;

När det gäller lite vin och penicillin är påståendet falskt. Men kombinationen alkohol och läkemedel är oftast olämpligt och ibland mycket farligt.

Just när det gäller penicillin så påverkar alkoholen inte medicinens effekt på infektionen, men det är alltid klokast att låta bli att fresta på kroppen med alkohol när man är sjuk.

Grattis Henrik!

Japp. Jag fyller år i dag. Hela 33 stycken. Den här är bäst; ”känner du dig äldre nu då?” – kan ju inte påstå att jag gör det. De sista åren (10?) har jag bara känt mer och mer att jag vill vara i fred på min födelsedag – jättesjälviskt  och förmodligen det bästa beviset för att jag faktiskt blivit äldre. En tjurig gubbe helt enkelt…

Den bästa födelsedagen jag haft hittils var när jag fyllde 30. Jag och Linda satt helt ensamma på en strand på Koh Phayam och tittade på solnedgången. Thom Kha Khung med chang till middag och en tub pringles-chips på stranden innan vi somnade under myggnätet medan cikadorna sjöng tropiska vaggvisor. Dagen efter (brukar vara julafton) ringde vi hem till Sverige från mr Pons mobiltelefon och pratade med jul-affekt-fyllda föräldrar som spontangrät när de fick höra att vi var trygga och önskade dem en god jul. Middag på en skräpig kvällsmarknad, utkörda från en bungalow på grund av giftorm, avslutade julaftonskvällen med en Singha-fylla spelandes yatzi. Det var en mycket bra jul.

Jag har nämligen ungefär samma känsla med morgondagens födelsedag (nä, inte Lars-Inges – grattis svärfar!) – Jesus. Killen föddes för mer än 2000 år sedan i Betlehem. Hans födelsedag firas fortfarande i kärlekens (köp, köp, köp) tecken med barrträd som vi hänger godis och glaskulor i, tjocka gubbar i röda kläder och matchande luvor, getabockar av halm och alldeles för mycket mat (och alkohol). Det var nog inte det Maria och Josef tänkte sig när de satt i ett skitigt stall och tittade ned på sitt barn de fått utan att ens tagit i varandra (ha ha ha).

Med andra ord – Grattis Jesus! Eller God Jul som vi kristna (ha ha ha) säger…

Igår gjorde vi slag i saken

Vi hade ett presentkort som låg och väntade, vi var lediga och Maltes farföräldrar var sugna på att vara med Malte. Vi drog till Jernberghska för en kanon-middag.

Jag åt den gratinerade Chèvren till förrätt och Tournedos med Andalusisk potatis till varmrätt. Linda åt Toast Jernbergh till förrätt och Jernberghskas pepparstek till varmrätt (efterrätten tog vi hemma i form av spetsad glögg med russin och mandel…).

Maten var helt fantastisk och det blir rätt hårda kontraster när man ena dagen äter mjölkstuvade makaroner med köttbullar och dagen efter drar i sig smältande god oxfilé.

Till er som aldrig varit där säger jag – Gå dit.

Till Jernberghska säger jag – Tack och på återseende.