Etikettarkiv: familj

Jag har lämnat Malte på dagis

Postat av
Svara

För första gången på flera veckor. Vattkopporna är nu utläkta, kvar finns bara enstaka skorpor och då smittar han inte längre. Jag var lite nojjig, Malte har tenderat att vara lite svår när det varit uppehåll förut, men idag gick det galant. Han gick och visade upp sin Sverige-tshirt (vad annars efter gårdagen?) för alla han såg och var nöjd i största allmänhet.

Summering av sjukdomen; lite mer än en vecka med blås-utslag. Ingen feber att tala om och bara lindriga besvär av klåda. Skönt att förskonas från helvetes-kopporna.

En bonus har varit vårt värdelösa schema. Vi har gått om varandra hela tiden och därmed bara behövt ta ledigt ett arbetspass för vård av barn.

Natten gick alldeles utmärkt

Postat av
Svara

Nedpunschad pojke sov hela natten (Tavegyl är först och främst klådstillande, men man blir trött också). Jag vaknade klockan sju av PAAPPPAAAAA! Festligt om det hade varit klockan nio.

Linda ligger och sover i friggeboden och jag ska till jobbet för en halvdags utbildning så fort jag ätit lunch. Trist på ledig dag.

Malte är gnällig – det är dags för lite mellis. Och kaffe för mig innan jag börjar gnälla jag också.

Det tar sig, Malte

Postat av
Svara

I lördags kändes det som “Yes, han har fått en koppa” idag känns det som “Shit, det har bara börjat”. Han har varit hyper hela dagen, förmodligen för att det kliar. När man stryker honom över huvudet känns det som att klappa ett vårtsvin – 90% av kopporna finns i purret.

När jag la honom så blev han ledsen så fort jag hade gått ut och jag var in och lugnade honom fem gånger innan han somnade. Ungefär 30 minuter alltså. Inte vanligt med vår kille. Det är bara att hoppas att natten blir skaplig – Linda gör som vanligt när Malte blir hängig – jobbar…

Förresten, om ni har en kotte som inte haft vattkoppor och som ni vill smitta ned – hör av er, för nu är Malte ganska giftig. Enda kravet är att ni känner oss. ;)

Malte has Chickenpox

Säsongsavslutning Lost (spoilers)

Postat av
Svara

Igår kväll skulle vi kolla på ett avsnitt av Lost, men det var så spännande att vi inte kunde sluta – det blev tre. Säsong tre har hållt en högre klass än de tidigare två och den har slutat med buller och bång.

Juliet har infiltrerat lägret och ångrat sig. Hon förråder Ben & Co
och man förbereder en mottattack när de kommer för att hämta några
gravida kvinnor. Det smäller och dundrar men går lite snett och Hurley
räddar alla i sin hippie-van.

Desmond har haft en vision där Charlie dör (igen), men den här gången
dyker det upp helikoptrar som tar med folk från ön så Charlie måste dö.
De får i uppdrag att ta sig till en undervattensstation som “the
others” besitter och där stänga av en radio-blockerings-signal. Desmond får kontakt med sin Penelope och Charlie dör mycket riktigt.

Danielle får äntligen träffa sin dotter och slå Ben på käften (det
verkar som om Danielle är den enda överlevande av the Dharma Initiative
efter Bens gasattack)

John ligger skjuten (av Ben) i en massgrav, vaknar till liv och
Walt säger åt honom att rycka upp sig och klättra upp därifrån.

Vi får se Jack som en nergången skäggapa i något man tror är
tillbakablickar men visar sig vara mer av deja vu grejor. Kate och Jack
träffas. Jack säger att de måste tillbaka till ön.

Det hela slutar med att Jack får kontakt med ett fartyg som finns precis bortom ön.

Ge mig säsong fyra! Nu!

Varicella Zoster

Postat av
Svara

Eller vattkoppor som det kallas i folkmun, har drabbat Malte. Vi var hemma hos Familjen Berg i Nacka för ett tag sedan. Elisia hade då vattkoppor i full blom och vi tänkte att det var dags för Malte att vara av med sjukdomen. Elisia hade verkligen drabbats, eller vad tycker du (räkna bort burkmaten – det är prickarna som är vattkoppor)?

Inkubationstiden är 10-20 dygn och vi trodde väl inte att det hade hänt något, men igår såg vi en vätskefylld blåsa och idag finns där flera stycken i hårbotten och lite här och var på kroppen. Än så länge är det inget att fotodokumentera, men om det blir drag i blåsorna tar vi fram kameran.

Bältros orsakas av samma virus som vattkoppor. När vattkoppsinfektionen läkt ut “vilar” viruset i nervknutar som finns längs ryggraden. När viruset aktiveras märker vi det först när det vandrat ut längs nervtrådarna till huden och börjat föröka sig. Sjukdomen kallas ibland helveteseld och min erfarenhet av bältros (inte personlig, professionell) är att det är en ganska träffande benämning.

Så här blir du sjuk:

Vattkoppor:

  • Om du inte haft vattkoppor och du kommer i kontakt med någon som har vattkoppor kan du räkna med att få det.
  • Om du inte haft vattkoppor och kommer in kontakt med någon som har bältros kan du få det.

Bältros:

  • När ditt immunförsvar försvagas kan viruset vakna och orsaka bältros. Det är ovanligt att samma person drabbas två gånger.
  • När ditt immunförsvar är försvagat finns det en risk att du får bältros av en individ med bältros, men då snackar vi HIV-infektion, cellgiftsbehandling och liknande.

Läs mer om sjukdomarna.

Hemsk musik – god glass

Postat av
Svara

I torsdags kväll var allt som vanligt. Helt plötsligt började Malte illvråla - Linda och jag blev bestörta, vi trodde att han hade skurit sig, bränt sig eller höll på att dö. Jag hann fram först. Det visade sig att föraren i glassbilen brände av sin vackra melodin precis utanför vårt köksfönster och att Malte blev rädd av det.

Jag fick upp honom i famnen med en gång och han blev nöjd. Visserligen pekade han mot glassbilen och sa “huhuhuhu, glaksch” (glass gissar vi).

På kvällen samma somnade han som vanligt utan problem, men vaknade och grät flera gånger. Annars brukar han somna om, men vi var tvungna att gå in och trösta honom. Varje gång sa han “brrrrrr, glaksch” eller “huhuhuhu, glaksch”.

Dagen efter var det ett sabla tjat hela morgonen och även på dagis. “brrrrrr, glaksch”. Fredagen var bra, men igår kväll var det dags igen. Han kunde inte somna, grät hela tiden och tjatade om glassbilen. Stackars barn.

Nästa gång de kommer får vi helt enkelt gå ut och köpa glass så blir det nog ordning på det hela.

Glassbil

Ett bra veckoslut

Postat av
Svara

Veckan gick hur bra som helst. På nya arbetsplatsen känner jag mig välkommen och även om det är massor att lära så känns det roligt hela tiden. När jag kom hem på fredagen hade jag fått ett paket. Jag har försökt sälja min iMac ett tag och upptäckt att den inte riktigt funkar som den ska. Macsupport i Västerås har haft hand om den i flera veckor. De har bytt superdrive och moderkort, men inte kollat upp den ordentligt. Det hela löste sig med att jag och deras tekniker kom överrens om att han skulle skicka mig en ny powersupply-unit som jag själv skulle byta. Efter fem minuters meckande funkade iMacen som den skulle.

Jag tog bilen in till stan tidig kväll, hamnade hos BJ där vi gjorde gemensam sak av en halva Smirnoff, några öl, lite youtube och en massa musik. Vi ramlade förbi Daniel och Linda på vägen till Raw. På Raw spelade The Profondo Rosso härliga gitarr-dueller och shoe-gaze utan shoe-gaze. Promenad hem, konstigt tjafs med halva sedlar på kebaben, fnissigt. Kladd hos Daniel och Linda framför tvn. Wa-Wa-Wee-Waaa. Jag fick ur linserna, av mig kläderna, på med tischa och jamas-brallor och kröp ned i soffan bara för att upptäcka att taket inte satt fast ordentligt. Det krängde och hade sig. Jag bytte snabbt om för en promenad i natten under förevändningen att taket förhoppningsvis skulle sitta fast en timme senare. Linda kastade en PET med mineralvatten efter mig som jag sög i mig på min promenad efter ån till Vilsta. När jag kom tillbaka satt taket fast igen och jag somnade som ett barn.

Linda tog cykeln in för att hämta mig och bilen (jag skulle inte köra bil…) hon var framme lagom till Daniel, Linda och jag tryckt ned en frukost på statt. Vägen hem gick förbi öob där vi köpte färgskrapor och Malte gjorde sitt bästa för att imitera en utvecklingsstörd, rullstolburen man som lät ganska högt. Malte tyckte väl att det var läge att sjunga med och gjorde även han en ganska bra ko-imitation. Jag log på mitt dagen-efter-sengångar-vis. Linda skämdes lite.

Väl hemma droppade Maltes kusin Hilma förbi. Vi grejade lite hemma – eller åtminstone Linda. Jag fixade det sista med försäljningen av macen eftersom köparen skulle komma från Stockholm strax efter lunch.

När han varit här tog jag med sedelbunten till Willys via Elgiganten där jag köpte mig en Nikon D40. Efter långt och (inte vet jag…) moget övervägande har jag kommit fram till att med så bra grejer räcker det med 6 Mp. Kameran har fått väldigt fina recensioner.

Vi grillade, jag fotade och vi hade trevligt. Idag har Malte och Hilma lekt, jag och Linda har skrapat färg för att på eftermiddagen åka på fyra-årskalas hos Edwin i Strängnäs. Fika och umgås. Hem och äta mat, ut och mata ankorna och fota. Nu ligger Malte i spjälsängen och drar sin repertoar, Linda sitter framför tvn och äter lite godis och jag knattrar.

Måste tillstå att det kommer vara skönt att krypa ned i sängen efter ett par avsnitt av Greys Anatomy – jag är helt slut.

I går var första dagen

Postat av
Svara

På mitt “nya” liv. Jodå, dial a cliché. För ett halvår sedan (ungefär) började jag känna mig fruktansvärt mätt på mitt jobb. Att arbeta som sjuksköterska på en akutmottagning kan vara väldigt stimulerande, utvecklande och utmanande. Men när det går över i att vara stressande på ett negativt vis och dessutom splittrar ens sociala liv så att man tillsammans med sin sambo måste sitta och prioritera mellan vänner när man har sin gemensamma lediga helg var femte vecka – då är det dags för förändring.

Jag tog min examen i juni -97 och har sedan dess jobbat med akutsjukvård på Mälarsjukhuset, Danderyds sjukhus, Huddinge universitetssjukhus och Mälarsjukhuset i nämnd ordning. Nästan tio år känns ändå som att det kan vara tillräckligt.

Jag tog det tyngsta beslutet jag behövt fatta på länge när jag började skicka ansökningar till andra arbetsgivare. Napp på andra försöket. Jag hade satt fokus på arbetstider och dialysavdelningen på Mälarsjukhuset erbjuder inte bara mindre obekväm arbetstid utan också färre helgpass. På akuten har vi femveckorsschema. På fem veckor ska jag (som natt-sköterska) göra 50 timmar helgtjänst. På dialysen har vi åttaveckorsschema och på den tiden ska jag göra 35 timmars helgtjänst. Alltid dagtid. Läs mer om vad dialys är och varför det behövs här.

Det har känts ganska jobbigt det här. Jag har släppt tryggheten i flera nivåer. Jag känner människorna som jobbar på akuten (och ganska många besökare också, dessvärre), lokalerna kan jag som min byxficka och jobbet känns väldigt bekvämt – utmanande eller inte. Dialysen bjuder på nya kollegor, nya lokaler, ny utrustning (sofistikerad som sjutton) och heeelt nya arbetsuppgifter.

Jag blev till att börja med uppringd innan mitt pass började – de tyckte att eftermiddagspersonalen kunde komma lite senare eftersom det vara helg och det var ju trevligt. Typisk sak som man ofta glömmer bort att informera elever och inskolningar om så de står och trampar några timmar innan alla andra. Snyggt. När jag kom dit träffade jag min handledare; en undersköterska som jobbat sedan dialysen på MSE öppnade – ganska erfaren med andra ord. Hon är klar med mig efter fyra veckor och då får jag fyra veckor till för att lära mig de sjuksköterske-specifika uppgifterna.

Efter en kväll med Anita och de andra som jobbar där var rädslan (eller nervositeten) borta. Det verkar vara ett kanon-gäng och en sund medarbetar-kultur råder. Lokalerna är fräscha (fast å andra sidan är allt det jämfört med akuten) och arbetsbördan härligt lagom.

De nya arbetstiderna bjuder redan första veckan upp till en öppning. The Profondo Rosso spelar på Raw på fredag och jag har möjligheten att gå eftersom både Linda och jag är lediga på kvällen och på lördagen. Ett skönt fredagsprogram är på G.  Kanon! I framtiden kommer vi kunna träffas mer på helgerna, inte bara vi två, utan också våra vänner som vi varit tvungna att prioritera bort alldeles för ofta.

Kvinna som får dialys (ser inte ut som en typisk dialys-patient dock…)

Kort om en resa

Postat av
Svara

Ja, nu har vi varit hemma i Sverige sedan lördag eftermiddag och jag tänkte att det kunde vara idé att sammanfatta det hela.

Flygresan gick bra bortsett från att vi tajmade Maltes mat lite dåligt på vägen ned, han hann bli hungrig och gnällig och det gick ut över oss och de som satt närmast oss. Ganska stressande, men det lugnade ned sig efter lite grand att äta.

Vi fick 13 hela dagar i Amadores-dalen på södra Gran Canarias. Amadores ligger bara ett par kilometer från Puerto Rico och de två platserna är sammanbundna med en “promenad” som följer kusten.

Vädret var bra, vi hade endast en dag som var mulen, resterande 12 var soliga. Vattentemperaturen låg runt 18 grader, det blev inte några långa simturer i havet.
Vi bodde på ett lägenhetshotell (Terrazas De Amadores – på gatuadressen Avenida Ministra Anna Lindh) i markplan med egen uteplats. Mycket bra för Malte som kunde springa runt ganska obehindrat. Hotellet är helt nybyggt och jättefräscht. En barnpool och en vanlig pool. Det fanns ingen hotell-restaurang, men en poolbar som hade öppet varje dag. Sängarna var värdelösa.

Vi lågnivå-konsumerade alkohol hela den vakna tiden, utan att uppnå mer än ett lätt rus någon enstaka kväll. Smart med tanke på att vår väckarklocka av kött och blod skötte sitt jobb. Ganska tidigt dessutom.Vi högnivå-konsumerade mat/snacks/godis hela den vakna tiden.

Fokus på resan var avslappning och det lyckades vi med.

Jag gick upp fyra kilo under de två veckorna, Linda vill inte säga om hon förändrats.

Malte började med någon sorts trots/testa gränser-grej som efter ett par dagar ledde till att vi påbörjade någon sorts behaviouristisk gränssättning (bestraffning?).

- “Sätt på dig solhatten”

- “Nää”

- “Sätt på dig solhatten, Malte”

- “Nääää”

- “Sätt på dig solhatten med en gång, annars stänger vi in dig i rummet”

- “Näääääääääähäääääähäääähuuuuhuuuuu”

När Malte inte varit lydig så satte vi honom helt enkelt i vårat sovrum där han fick sitta ensam i någon minut. En ganska revolutionerande upptäckt var att han fattade precis vad som gällde och att det fungerade. Efter detta var han mycket lättare att hantera och oftast behövde vi bara “hota” med rummet för att han skulle lyda.

När Malte väl sansat sig blev semestern helt perfekt. Vi fick vara en liten familj som larvade runt på stranden, fikade, spelade yatzi, åt gott, drack gott, lekte, badade, solade och läste.

Det fanns inte så många lekkamrater åt Malte, det var få barn i hans ålder. Faktum är att de barn som fanns var mer intresserade av honom än han var av dem. Jag blev lite orolig ett tag och började fundera på Dammsdals-skolan, men när Melvin från Vetlanda dök upp så slappnade jag av. Han var bara några månader äldre än Malte och de roade sig med att tysta sitta bredvid varandra, sno leksaker av varandra och säga – “MIN”. Ibland grät de lite. Vi pratade med Melvins föräldrar. Precis som småbarnsföräldrar gör. Ha ha.

Jag lyssnade igenom en bok av Andy McNab, läste två kriminalromaner, en thriller och The Dirt av Neil Strauss. The Dirt vann “hands down”. Mycket bra bok.

Linda läste en kriminalroman och The Dirt av Neil Strauss, som kom att bli hennes favorit också.

Jag fick med mig fyra liter Kanarisk honungsrom som är helt sagolik. Mild och söt, funkar lika bra som en likör till kaffet som att grogga med. Mamma och pappa fick en flaska som tack för postbevakning och vattning.

Vi tog totalt 558 bilder på resan varav några var mer eller mindre skit, några ganska bra och de flesta helt vanliga semesterbilder. För att ytterligare ta del av vår resa, var god klicka på kollaget nedan så vidarelänkas ni till albumet för resan på vår flickr-sida.