I filmen The Last Mimzy hittar två helt normala barn en låda med leksaker i när de leker på stranden vid sitt sommarhus. Leksakerna påverkar barnen på något konstigt vis, de blir smartare och smartare. Det är någon som har ett syfte med det hela.
Ganska seg film men med godkända skådespelarinsatser och en intressant story. Känns väldigt mycket som en matiné-film från 80-talet bortsett från att alla effekter är alldeles för bra för det.
Är en titel som känns väldigt 1995, Live Free or Die Hard känns mer USA:ig och det är vad filmen heter i sitt hemland. Den här gången hamnar John McClane (spelad av Bruce Willis som vanligt) mitt i en datoriserad terror-attack mot USA. Han och en ung data-nerd tar naturligtvis saken i egna händer eftersom ingen lyssnar på dem.
Jag och Linda såg den på bio och vi blev inte besvikna. Det är en riktigt action-spruta, full av explosioner, biljakter, shoot-outs och one-liners. Till och med Linda (avskyr action normalt sett) gillade filmen skarpt.
Vi kan kalla den no-thinker, så slipper ni som tänkt kommentera ned mig göra det.
Ända sedan jag läste om filmen Shooter förstod jag att det skulle vara en “måste-film” för mig. Mark Wahlberg spelar Bob Lee Swagger, en pensionerad prickskytt som dragit sig undan i bergen. Hans sista uppdrag gick dåligt och han känner att han blev bortkastad. Danny Glover spelar Isaac Johnson som närmar sig honom med ett förslag.
Det har kommit signaler om att ett mordförsök ska göras på presidenten och man behöver Bobby Lees hjälp att iscensätta mordförsöket och på så sätt föregå gärningsmännen. Det visar sig att Isaac Johnson är ute efter att hitta ett sätt att få iväg en kula och samtidigt få en syndabock.
Filmen är bra. Jag som är svag för militärinslag i film (nej, det är ingen fetisch) föll som en fura. Mark Wahlberg är bra, Danny Glover är bra och de andra också. Bra effekter som inte känns överdrivna och fotot är helt ok.
En underlig resa. Jag hade svårt att greppa filmen fick fundera på den några dagar innan jag ens tyckte det var dags att skriva det här. Den handlar om en kvinna som försöker acceptera att hon är döende och försöker få sin man att acceptera att hon är döende, om en spansk drottning som skickar soldater till sydamerika för att hittets ungdomens källa, om en man i en bubbla med ett träd, om en soldat i sydamerikas djungel och om en man som forskar med läkemedel för att bota cancer, driven av sin hustrus stundande död (som han vägrar acceptera).
Allt i The Fountain är vansinnigt vackert och känslosamt. Bildspråket är spektakulärt men det förtog filmen lite för mig med sina snabba kast mellan bubbla, djungel och verklighet, ringar som försvinner, luktar gott och tatueras. Jag har jättesvårt att förklara meningen med filmen, men det är nog meningen att den ska lämna mycket hos den som ser den. Kärna; kärlek, död, sorg, liv och kamp. Eller? Darren Aronofsky regisserar, huvudrollerna spelas av Hugh Jackman som Tomas, Tommy och Dr. Creo, Rachel Weisz som Drottning Isabel och Izzy Creo och Ellen Burstyn är fantastisk som Dr. Guzetti. Roligt men lite konstigt att se Earls brorsa , Ethan Suplee, från My Name Is Earl spela assistenten Manny. Se filmen och berätta vad den gett dig för tankar.
Chris Johnsson (Nicolas Cage) spelar en Las Vegas-baserad magiker som använder sig av sin förmåga att se två minuter in i sin framtid till att skapa en show. Han har ett par minuter på sig att prova lite olika scenarion och få det att se ut som ett “trick”. När han inte kör sin show spenderar han en del tid på casinon där han försöker hålla en låg profil genom att inte vinna för mycket.
FBI får upp ögonen på honom och vill ha hans hjälp att hitta en atombomb som är på vift. Det blir trassel med romantik, poliser och terrorister och det är ett vridande och vändande med tiden som i alla fall jag gillar.
Jag brukar ha lite svårt för Cage, men i Next sköter han sig bra. Han får bra hjälp av Julianne Moore som hårdför och smart FBI-agent och Jessica Biel som håller en lägre och mer påklädd profil än jag förväntat mig. Regin sköts av Lee Tamahori som inte gjort så jättemycket förut och jag har inte något att anmärka på direkt. Allt som allt en helt ok action-thriller som jag inte kan annat än rekomendera.
En film för dig som sett Shaun Of The Dead och gillade den. Den enligt ledningen alldeles för framgångsrike polisen Nicholas Angel blir förflyttad till en liten by på landet på grund av att hans effektivitet får de andra poliserna i distriktet att framstå som dåliga. Han får jobba med små-grejer som förargelseväckande beteende och liknande tills dess att det börjar hända större grejer.
Liknelsen med svenska Kopps är inte helt missvisande, men visst känns det som om det finns en större budget bakom Hot Fuzz. Skaparna till filmen, Edgar Wright (manus och regi) och Simon Pegg (manus) har en väldigt skön attityd till film och jag längtar redan efter nästa projekt de sätter tänderna i. Mina varmaste rekomendationer – om man gillar sjuk, brittisk humor.
Uppföljaren till den härligt apokalyptiska filmen 28 Days Later som kom 2002. Den första filmen handlar om en kille som vaknar ur medvetslöshet på ett sjukhus där det inte finns några människor, han sliter ut alla slangar och springer ut på gatan där det inte heller finns några människor. En epidemi av “Rage Virus” har brutit ut, de som blir smittade blir zombies. Typ.
28 Weeks Later utspelar sig 28 veckor efter utbrottet och vi får träffa andra människor än i första filmen. De som smittats har lämnats i karantän och dött av svält, man har börjat repatriera de som flytt landet (England) på grund av smittan, detta under översikt av USA-ledda Nato-styrkor. En smittbärande kvinna utan symtom dyker upp. Det blir problem…
Det som slår mig är att filmen inte känns lika spännande och personlig som sin föregångare, trots att den måste kostat betydligt mer att producera. Den vinner däremot på att vara mer välarbetad och med mycket bättre effekter. Den är välspelad och välskriven och den bjuder in till ytterligare en film i serien. Hoppas att man släpper tillbaka Danny Boyle i produktionen då, han är värd lite bättre budget att arbeta med.
Mel Gibsons film om Jaguar Paw som överlever en Maya-attack mot sin by. Han blir tillfångatagen och bortförd – som en offergåva för att blidka gudarna visar det sig. Av en händelse blir så inte fallet utan Jaguar Paw blir istället jagad genom djungeln utav Maya-krigare – han måste tillbaka till sin by.Vackert foto, starka karaktärer och snaskiga scener räcker inte hela vägen för mig. Stundtals är filmen helt lysande, men den slaknar lite väl mycket däremellan. Snygga rekvisita, snygga kostymer och de underbara miljöerna rycker upp filmen ytterligare lite, tillsammans med det faktum att den lyfter fram problematiken med elitism inom civilisation(er).
Måste rekomendera den som sevärd. Flipp med lite flopp i kanterna…
Peter Parker är tillbaka, nu med ett ego så stort att han nästan spricker. Det känns lite som att ursprungskaraktären försvunnit, Parker har alltid varit osjälvisk och snäll. Han får rymdsörja på sig – en sörja som påverkar hans karaktär väldigt mycket – och blir inte bara självupptagen utan “mörk”. Jag tror att tanken var att han ska se tuff, sexig och farlig ut, men med hängande lugg, kajal och puder ser Parker bara ut som en osäker fjortis med mp3-spelaren full av emo. Det blir bara för mycket när han går omkring på gatorna till blacksploitation-funk, pekar på tjejer med en menande blick och juckar.
Det som fick filmen att rasa helt och hållet för mig var scenen när Parker ska visa upp sin nya tjej för MJ på stället där hon jobbar. När MJ ska sjunga tar Parker över scenen, spelar piano som Jamie Cullum, börjar dansa och förvandlar stället till en musikal som slutar med två däckade dörrvakter och en liggande MJ.
All CG är väldigt plastig – vart satsades alla 300 000 000 $ egentligen? Möjligen på alla slagsmål som är riktigt snygga.
Jag kan inte rekomendera filmen. Möjligtvis som en bakfyllerulle en söndag när det egentligen inte spelar så stor roll…
Satoshi Kons senaste film handlar om en människorna bakom en dröm-gadget. Den som har den på sig kan få sina drömmar inspelade för analys och om en analytiker har på sig en gadget så kan hon gå in i den andres dröm och analysera i realtid. Det hela flippar ur och en dröm börjar sluka människors drömmar och svälla så mycket att den börjar ta över verkligheten.
Surrealistiskt, vackert och en obehaglig story gör filmen klockren. Den är animerad. Bara så ni vet.
