Hört hos småbarnsfamiljen, ganska sent en onsdag kväll

– Pappa!
- Pappa, kom!

Pappan går in i barnens sovrum, för att finna sin 3 1/2-åriga son ståendes på alla fyra nedanför sängen.
- Vad gör du?
- Pappa, kan du torka?

Nu bli pappan orolig, tänder lampan och frågar
- Har du bajsat?
- Ja.

Pappan vänder på täcke och kollar rumpstatus på den lille.
- Nä, du har ju inte bajsat.
- Jasså.

Pappan bäddar ned sonen och lämnar barnens sovrum. När han stänger dörren hör han hur sonens andhämtning blivit tung igen. Han går in till sin fru och berättar. Fnissar.

Läser du Prankmonkey?

Inte? Skärp dig.

Som utlovat, en samtidskommentar till Familjeliv.se. Siten vars ägare först nu verkar ha förstått att de har ett ”gigantiskt forum” på siten. Och förvånat konstaterar det i Dagens Media. Ett forum med en pikant twist dessutom, och då i form av den titt rakt ner i det träsk som är den svenska folksjälen som det erbjuder.
Som bekant skall vi ju föröka oss hyfsat snart här hemma, och som varje ansvarstagande ung man bör göra har jag gjort mitt bästa för att sätta mig in i vad som gäller i framtiden. Detta genom att tråla nätet på info. Jag har alltså sett och och besökt growingpeople.se, alltombarn.se, ett gäng mer eller mindra debila föräldrabloggar med Elin Klingtema (”Hannes är jättejättetuff i sina nya PoP-jeans!”) och sist – men by no means minst – alla nätdårsskapers moder; familjeliv.se. Det gick faktiskt så långt att jag i ett svagt ögonblick reggade mig, och stoppa planeten mamma – jag vill av. Jag har varit i alla städer, som Håkan Hellström sjunger, men fan i mig aldrig sett något som familjeliv.se
Jag skulle kunna lägga ut texten ordentligt, ty här samsas överviktiga 19-åringar popnitade framför datorn i bonna med 45-åriga singelpumor i storstan med IT-kompetens och äggstockarna on fire. Här trängs gravt överviktiga som gnäller över att de inte får bli gravida, med anorektiker som helt enkelt inte kan (och ingen av dem förstår aldrig riktigt varför). Alla med det gemensamt att de avslutar sina inlägg med ett malplacerat ”kjamizaj!”, oavsett innehåll. Men jag nöjer mig med att konstatera att familjeliv.se påminner om sagan om mannen som kröp in i sin egen röv och försvann.
Bäst är det dock när familjelivs medlemmar spårar ur totalt på andra ämnen, väsenskilda från sitens core values. Som i fallet med den nymornade debatten kring Liza Marklund och hennes plågsamt uppenbara fabel Gömda. Low shot, jag vet. Men vad skall man kalla något där the bad guy på allvar kallas ”Mannen med de svarta ögonen”? Men framförallt – hur man kan tro att det är på allvar?
Så. I ljuset av all denna insikt vill jag passa på att leverera ytterligare ett haksläpp till Marklundscoop till alla på familjeliv – Annika Bengtzon finns inte på riktigt, ej heller tidningen Kvällspressen.
Kjamizaj!

http://www.goddamnit.se/prankmonkey/

Lars E

Han är lite tvärtom den där killen. Han har sjungit sig in långt i idol 2008 med alternativa tolkningar av, ofta, alternativa låtar. Förra veckan brackade han till med Money, Money, Money utklädd till något som liknade Ichabod Crane från Sleepy Hollow. Ikväll drog han till ordentligt med låten Det Börjar Verka Kärlek Banne Mig. Utspökad à la 1968 påar han sig själv medans Jihde försöker göra detsamma. Låten är inte helt seriöst framställd utan känns mer som något som borde utspelat sig under auditiondelen av serien.

Jag vet inte riktigt vad han håller på med, men underhållande är det. Och han sitter säkert till nästa vecka.

Hittar inget på tuben att klistra in, men ni som orkar kan ju klicka här istället

http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.695667

Jodå. Nationaldag.

Min relation till patriotiska/nationalistiska högtider är ganska sval. Jag är ingen stor flaggviftare. Men visst gillar jag att bo i Sverige, mycket tack vare vår mångfald.

Efter mer än tio år på akutmottagning jourtid har jag dock fått en ganska skev bild utav svenskar som firar sommar – mångald eller inte – och nu drar det ihop sig till midsommar. Jag kom plötsligt att tänka på den här IKEA-reklamen som jag tror visades i Tyskland – men inte speciellt länge. Jag tycker inte den är så överdriven. Jo, kanske folkdräkterna…

Hon, eh, hon sitter där och skaver…

…den gamla fittan.

Jag hade fullständigt glömt bort Lars Brundin tills Malte på något vänster lyckades låta som Gustafssons gubbe häromdagen när han sa ”Höddududu pappa”. Jag skrattade mig tårögd. Nu tackar jag youtube för de guldklimpar som faktiskt finns kvar fast spermaharen-gänget stängt lite siter.

”hälsa Magnus, den gamla fittan”  Ho ho ho hooo ho

[video]http://youtube.com/watch?v=LG8I3gdJev0[/video]