Bygget av Babels torn avbröts det ögonblick som gud tyckte att människans övermod tog för stort utrymme. Genom att sträva mot himlen likställde sig människan med sin skapare. För att stoppa bygget behövdes inga våldsamma insatser (som dagens ”gud” (nationen USA) skulle valt) – det räckte med att ge människor med olika ursprung olika språk. Människan förlorade förmågan att kommunicera.
Det är precis så filmen Babel känns. Karaktärerna klarar inte av kommunikation på ett eller annat vis. Dessutom berör filmskaparna flera perspektiv av fenomenet kommunikation; skillnader i kultur, någon är dövstum, några har råkat ut för något jobbigt som de lägger skulden på varandra för och några hamnar i en miljö de inte förstår utan att ha valt det själva. Byggena av deras liv avtar.
Samtidigt som karaktärerna brottas med sina situationer får vi se hur några av de löser sina problem genom större svårigheter och känslomässig kamp, jag vet inte om det är filmskaparnas avsikt, att visa att människan ibland lyfter sig över den utmaning gud ger henne.
Jag och Linda satt och grät i omgångar. Mycket gripande film, oerhört väl framförd. Ingen av skådespelarna tar över, det känns som om man bevittnar ”riktiga” människor. Miljöerna känns väldigt autentiska och dialogen äkta. Fotot är helt makalöst.
Har ni inte sett filmen? Se till att göra det.
