Grattis Henrik!

Japp. Jag fyller år i dag. Hela 33 stycken. Den här är bäst; ”känner du dig äldre nu då?” – kan ju inte påstå att jag gör det. De sista åren (10?) har jag bara känt mer och mer att jag vill vara i fred på min födelsedag – jättesjälviskt  och förmodligen det bästa beviset för att jag faktiskt blivit äldre. En tjurig gubbe helt enkelt…

Den bästa födelsedagen jag haft hittils var när jag fyllde 30. Jag och Linda satt helt ensamma på en strand på Koh Phayam och tittade på solnedgången. Thom Kha Khung med chang till middag och en tub pringles-chips på stranden innan vi somnade under myggnätet medan cikadorna sjöng tropiska vaggvisor. Dagen efter (brukar vara julafton) ringde vi hem till Sverige från mr Pons mobiltelefon och pratade med jul-affekt-fyllda föräldrar som spontangrät när de fick höra att vi var trygga och önskade dem en god jul. Middag på en skräpig kvällsmarknad, utkörda från en bungalow på grund av giftorm, avslutade julaftonskvällen med en Singha-fylla spelandes yatzi. Det var en mycket bra jul.

Jag har nämligen ungefär samma känsla med morgondagens födelsedag (nä, inte Lars-Inges – grattis svärfar!) – Jesus. Killen föddes för mer än 2000 år sedan i Betlehem. Hans födelsedag firas fortfarande i kärlekens (köp, köp, köp) tecken med barrträd som vi hänger godis och glaskulor i, tjocka gubbar i röda kläder och matchande luvor, getabockar av halm och alldeles för mycket mat (och alkohol). Det var nog inte det Maria och Josef tänkte sig när de satt i ett skitigt stall och tittade ned på sitt barn de fått utan att ens tagit i varandra (ha ha ha).

Med andra ord – Grattis Jesus! Eller God Jul som vi kristna (ha ha ha) säger…

Duelling banjos

Nja, men man blir lite rädd när likheterna blir så slående…

I lördags samlades ett gäng glada människor för att fira en lyckligt ovetande Tobias på hans 30-års dag. Han och Nina skulle in till byn för att äta lite gott och ta det lugnt, barnen var utspridda hos mor- respektive farföräldrar.

Innan besöket på stan skulle en snabb fördrink tas hemma hos Kattis och Nicklas. Lurad.

Kvällen blev ungefär så här; bra folk, god mat, tobbe-quiz, mängder av alkohol, hårdrock, rock, schlager, buzz, mera alkohol, luftgitarr, lite mer alkohol, rock, kladdkaka, mer alkohol.

Och betongkeps.

Kvällen den 2:a december 2006.

Förmiddagen den 3:e december 2006.

Fler bilder finns här.

Helgen som gick

För ovanlighetens skull timade vi gemensam ledighet den här helgen – utan att vara uppbokade. Skönt. Som bäddat för fredags- och lördagsmys (ha ha ha).

Fredagen bjöd på god mat och lite rött vin och ost. Bänkade oss med kameran framför datorn och satte ut lite annonser på blocket – det är dags för ny kamera nu…

Lördagen såg nästan likadan ut. Vi hann med en vända till Tuna Park och linda fick köpa sig en ny jacka. Jag levererade första säljobjektet, sen åt vi. Och drack vin. Vi hamnade framför tvn med en skål chips och drog igång en film. Linda somnade efter mindre än halva – oväntat.

Jag tittade i alla fall klart på Click med Adam Sandler och Christopher Walken. Börjar i klassiskt Sandler-maner med ganska högt tempo och galen humor, trappar ned och börjar rasa. Inte i kvalitet – den är jämn – men i munterhet. Mot slutet fällde jag faktiskt några tårar. Inte alls samma insats som han gjorde i Punch Drunk Love, men helt ok.

Igår var det ganska lugnt, fösäljningsobjekt 2 blev upphämtat av kille från Ludvika. Kameran närmar sig… Daniel och Linda förgyllde vår eftermiddag, men de åkte hem lite småbesvikna – Malte var ovanlig avvaktande. Kvällen rullade på, snart sov Malte och Linda var på väg till jobbet. Själv sjönk jag ned i soffan och tittade på ett avsnitt av The Unit, följt av de två inledande avsnitten av säsong tre av Battlestar Galactica. Efterlängtat och mycket bra.

Just nu är det lite tungt; Entourage, The Closer, The Unit, Lost, Battlestar Galactica, Firefly och så har Greys Anatomy säsong tre börjat sändas, så jag bunkrar. Det är bara att bita ihop.

Inskolning dagis Dag 5

Idag har jag suttit på soffan hela dagen (igen). Barnen for omkring och lekte innan samlingen och efter den gick de ut för att leka där. När barnen gick ut körde vi lite hejdå-övning. Malte vinkar så glatt när jag går. Härrå tjatiga farsa-djävel.

Jag blev kommenderad till personalrummet där jag sög i mig en kopp kaffe läsandes en skön kriminalroman. I ondskans spår är en förträfflig och obehaglig bok.

Vid 11.00 begav jag mig tillbaka för att äta pedagogisk måltid. Lätt som en plätt – Malte äter ju (än så länge) allt. De andra barnen har nog snart lärt honom…

Malte kroknade i bilen på väg hem. Förflyttning mellan babyskydd och barnvagn och ut på altanen. Där är han nu.

Det GåR bra.

Nu väntar jag hem Linda och sen ska vi hem till Daniel och Linda och ta igen för förlorad tid med god (hoppas jag) mat och dryck (hoppas jag verkligen).

Trevlig helg!

Int ä ja bitter

Jag har skrivit om Ronge tidigare, men gårdagens artikel i Ronges blog är bara för fin. Snacka om att den sammanfattar kärnan i bloggen. Han älskar att hata Eskilstuna och sitt jobb, han är bitter så det svider i ögonen och sopar en i magen med metaforer som är helt omöjliga. Vid sidan om självkritik och svinroliga beskrivningar av Eskilstuna-fenomen så bjuder han på små anekdoter från helger som varit – har man tur så dyker det upp bilder på ansikten jag ser alldeles för sällan där jag sitter i skogen utanför Torshälla.

Läs om varför gamla ”blå-folket” är patetiska…

Helt underbart – jag ääälskar hamsterbajs.

Kalas

Idag har de närmsta (värsta? ha ha ha ha) varit på besök. Ni som har lite koll vet att Malte fyller ett år i morgon och det kändes som en bra dag att ha lite kafferep just idag. Så fick det bli.

Linda har bakat som en galning – och hon gör det bara sååå bra – vi har putsat och fejat i ett par dagar (förgäves – det ser redan ut som skit igen) och idag har vi bryggt kaffe plockat disk och fikat. Helt suveränt.

Jag har gått i barndom och tryckt i mig säkert fyra chokladbollar, Linda har gråtit sentimentala tårar och Malte har varit tyst och stirrat. Konstigt. Det enda som fick igång honom var när Tindra var på besök med lillebror och mamma tidigare. Sen gick ridån ned.

Summan av dagen är i alla fall: gott fika, tårt-premiär för Malte (sticky fingers), gott sällskap, kanon presenten till födelsedagsbarnet, envis kusin som nästan blev kvar för evigt, ballongskräck för Maltes del och nya leksaker som piper, blinkar och har knappar som (knappast) behöver tryckas på.

Bao bao piiip piiip.

Gammal bild, men…

Jag är lite inne på Tims linje

Självömkan.

Det är bara att konstatera – bakfyllan tog flera dagar att skaka av sig. I kväll jobbar jag för första gången sedan i midsomras, har tre nätter att göra. Linda tyckte att bilen blivit lite högljudd, hon vred på tändningen och det var bara att hålla med.

I dag har jag krupit under bilen och lite fåfängt försökt patcha ihop sprickan i röret mellan främre och bakre ljuddämpare, bara för att konstatera att det var fåfänga och inget annat alls.

Försöket resulterade i ett telefonsamtal till bildelen (meka heter det visst numera) för att beställa både främre och bakre ljuddämpare, klamrar och tätningspasta. Kul. Vad som är ännu roligare är att jag åker på att göra skiten själv.

Som sagt – Jag är lite inne på Tims linje.

Dangit.