Japp. Jag fyller år i dag. Hela 33 stycken. Den här är bäst; ”känner du dig äldre nu då?” – kan ju inte påstå att jag gör det. De sista åren (10?) har jag bara känt mer och mer att jag vill vara i fred på min födelsedag – jättesjälviskt och förmodligen det bästa beviset för att jag faktiskt blivit äldre. En tjurig gubbe helt enkelt…
Den bästa födelsedagen jag haft hittils var när jag fyllde 30. Jag och Linda satt helt ensamma på en strand på Koh Phayam och tittade på solnedgången. Thom Kha Khung med chang till middag och en tub pringles-chips på stranden innan vi somnade under myggnätet medan cikadorna sjöng tropiska vaggvisor. Dagen efter (brukar vara julafton) ringde vi hem till Sverige från mr Pons mobiltelefon och pratade med jul-affekt-fyllda föräldrar som spontangrät när de fick höra att vi var trygga och önskade dem en god jul. Middag på en skräpig kvällsmarknad, utkörda från en bungalow på grund av giftorm, avslutade julaftonskvällen med en Singha-fylla spelandes yatzi. Det var en mycket bra jul.
Jag har nämligen ungefär samma känsla med morgondagens födelsedag (nä, inte Lars-Inges – grattis svärfar!) – Jesus. Killen föddes för mer än 2000 år sedan i Betlehem. Hans födelsedag firas fortfarande i kärlekens (köp, köp, köp) tecken med barrträd som vi hänger godis och glaskulor i, tjocka gubbar i röda kläder och matchande luvor, getabockar av halm och alldeles för mycket mat (och alkohol). Det var nog inte det Maria och Josef tänkte sig när de satt i ett skitigt stall och tittade ned på sitt barn de fått utan att ens tagit i varandra (ha ha ha).
Med andra ord – Grattis Jesus! Eller God Jul som vi kristna (ha ha ha) säger…










