Hemsk musik – god glass

I torsdags kväll var allt som vanligt. Helt plötsligt började Malte illvråla – Linda och jag blev bestörta, vi trodde att han hade skurit sig, bränt sig eller höll på att dö. Jag hann fram först. Det visade sig att föraren i glassbilen brände av sin vackra melodin precis utanför vårt köksfönster och att Malte blev rädd av det.

Jag fick upp honom i famnen med en gång och han blev nöjd. Visserligen pekade han mot glassbilen och sa “huhuhuhu, glaksch” (glass gissar vi).

På kvällen samma somnade han som vanligt utan problem, men vaknade och grät flera gånger. Annars brukar han somna om, men vi var tvungna att gå in och trösta honom. Varje gång sa han “brrrrrr, glaksch” eller “huhuhuhu, glaksch”.

Dagen efter var det ett sabla tjat hela morgonen och även på dagis. “brrrrrr, glaksch”. Fredagen var bra, men igår kväll var det dags igen. Han kunde inte somna, grät hela tiden och tjatade om glassbilen. Stackars barn.

Nästa gång de kommer får vi helt enkelt gå ut och köpa glass så blir det nog ordning på det hela.

Glassbil

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *