Taggarkiv: anime

Ja, där satt den!

Den fjärde oktober 2007 beställde jag filmen Grave Of The Fireflies (1988) (#203 på imdbs top 250), Regisserad av Isao Takahata (Jag beställde filmen från den ypperliga siten axelmusic.com som har ett jätteutbud av både anime och vanlig film, på dvd, hd-dvd och blu-ray.). Jag var tokspänd av förväntan. Jag har hört så mycket bra om filmen, äntligen en Anime jag kan få Linda att se, ville faktiskt ha med Daniel och Linda på ett hörn. Nåja. Efter att de båda Amerikanska upplagorna visat sig vara restade (som jag väntade…) dök det i alla fall upp en Australien-version igår (7/1 -08).

We’re all set! Danne, Linda nu kör vi!

Old School Reviews:

What can you say about an animated movie that brings despair and continually makes your eyes well up with tears

About.com:

One of the most devastating anti-war films ever made, animated or otherwise.

Efilmcritic.com:

The Most Human Cartoon You’ll Ever See. Grave of the Fireflies can be grueling – but infinitely more rewarding.

Decent Films Guide:

the experiences of childhood grief, small moments of ordinary life and happiness amid tragedy and fear, and the overwhelming confusion of adult responsibilities falling on teenaged shoulders as powerfully as in any film I’ve seen.

Ny anime-serie i vår: RD Senno Chosashitsu (2008)

Tillhör du skaran som gläds åt filmatiseringar av Masamune Shirows mangas? Grattis! I april 2008 kommer tv-serien RD Senno Chosashitsu (Real Drive verkar bli engelska titeln) släppas av Production I.G. Regin sköter Kazuhiro Furuhashi (Le Chevalier D’Eon), karaktärsdesign Tetsuro Ueyama (Metal Guardian Faust) och manus av Junichi Fujisaku.

Nippon Television Network Corporation (NTV) hjälper till med produktionen och är bolaget som får sända det hela i april 2008.

Tv-serien utspelar sig 2061, 50 år efter skapandet av ”the Network society”. Tanken var att skapa en utopi av information där individer delar varandras medvetanden. Naturligtvis blir det problem, personlig information som läcker, manipulation av data. Trots detta fortsätter folket använda nätverket för informationsutbyte och är ovilliga att överge det hela (facebook, någon?).

För att möta säkerhetsriskerna skapas Meta Real Network (the Metal) med högre säkerhet. En data-bubbla skapas kring individens data. Nya problem uppstår och flera individer tänjer gränserna i den begränsade pseudo-verklighet som the Metal utgör, det uppstår friction mellan verkligheten och the Metal.

Speciella utredare tillsätts för att ”dyka” in i nätverket och undersöka störningarna. Det hela kretsar kring Masamichi Haru som är en ”cyber diver”.

Shirow pillar återigen i frågor kring vad det innebär att vara människa, att ha ett medvetande och etiska problem med tekniska markvinningar. Jag är peppad!

real drive

Trailertips: Appleseed Saga: Ex Machina

Gillar du anime? Snart kommer det en stänkare översatt till ett språk man förstår. Uppföljaren till Appleseed (recension) släpptes i Japan 20:e oktober -07 och i våren -08 är det dags för USA-release. Filmen heter Appleseed Saga: Ex Machina och handlar om Deunan och Briareos som är del av en elitpolis-styrka och ett par. De får det lite jobbigt när en ny medlem i styrkan dyker upp. Han är en ”bioroid” som skapats ur Briareos dna – bland annat följer Briareos känslor för Deunan med i paketet.

Jag gillade verkligen föregångaren rent grafiskt, inte fullt så bra story – nu återstår det att se hur Shinji Aramaki lyckats med sin uppföljare. Det ser bra ut i alla fall. John Woo har hjälpt till med produktion och som tidigare baseras det på Masamune Shirows manga. Ursprungligen skrivet för Bloggywood – En blogg om film

Tokyo Godfathers (2003)

Satoshi Kon har inte gjort många filmer, men de han gjort är lysande. Han började sin film-regi-karriär med Perfect Blue, följd av Millenium Actress, Tokyo Godfathers och Paprika. Satoshi är inte bara regissör utan skriver också manus och jobbar med animation. Heltäckande anime-skapare med andra ord.

Det som är roligast med Satoshi Kon är han inte passar in i ett typiskt anime-fack. Han gör film som berör, kort och gott. Tokyo Godfathers kittlar och berör.

Tre uteliggare, Gin, Miyuki och Hana är på jakt efter en julklapp åt Miyuki bland sopor när de hittar ett övergivet flickebarn. Med barnet finns en lapp där det står att upphittaren ska ta väl hand om barnet, samt en väska med ledtrådar till barnets föräldrar. Trion bestämmer sig för att ta hand om flickan, leta upp hennes föräldrar och se till att Kiyoko (som de kallar henne efter Gins dotter) blir omhändertagen.

Vartefter storyn rullas ut lär man känna de tre uteliggarna mer och mer. Gin är en medelåldersman med alkohol -och spelproblem som varken klarat av att sköta sin cykelbutik eller familj och lämnat allt bakom sig. Miyuki är en ung kvinna som är på rymmen på grund av skam. Hon har flippat ur och knivhuggit sin pappa som är polis och hon plågas av dåligt samvete. Hana är en homosexuell, medelålders transvestit som jobbat som underhållare på en drag-bar i Tokyo. Porträtten som målas upp är kaxigt färglagda och filmens karaktärer får i sin tur porträtten att kännas bleka.

Satoshi Kon bjuder på en stark berättelse. Trions livsöden är gripande och gav mig en del att fundera på. Vad kan man egentligen ta för givet i livet? Hur litet behövs för att man ska falla som människa? Hur mycket behövs för att lyfta en fallen människa? Finns osjälviskhet och kärlek hos oss välbeställda eller måste man ha det svårt för att verkligen förstå vad det innebär?

Den första animen som fått mina ögon att tåras.

tokyogodfathers

Appleseed (Appurushîdo) (2004)

Appleseed

Sedan jag såg Ghost In The Shell i slutet av 1990-talet har jag varit fullständigt tagen av Anime. Genren är proppfull av dålig film, men det finns gott om guldkorn där filmskaparna lyckas göra film på samma vis som västerländska regissörer gör konventionell film. Appleseed är på intet sätt annorlunda.

Filmen utspelar sig i en framtid efter tredje världskriget där strider sporadisk pågår överallt. Soldaten Deunan ligger i bakhåll med sin grupp när hon rycks ur striden och på ett ganska våldsamt sätt förs bort. När hon vaknar befinner hon sig i Olympus, en nybildad utopi där befolkningen utgörs av människor och klonade diton. Samhället styrs av kloner och det militära av människor, det sjuder av olust bland människorna och det finns en känsla av att något otäckt kommer hända.

Appleseed är en väldigt vacker film. Scenerna är blandningar av 3-d grafik, animering och ”vanlig” teckning. Actionscenerna är fenomenalt välgjorda och tråkigt nog så är det faktiskt mest frågan om yta, handlingen är inte tillräckligt stark för att bära upp scenografin.

Shinji Aramaki har bara tre filmer bakom sig som regissör och är på gång med en uppföljare till Appleseed. Förutom detta har han jobbat med animering i ca 15 filmer. Jag är inte imponerad av Appleseed men den är klart godkänd och jag kommer definitivt följa Aramakis kommande filmer – han kanske lägger vantarna på bättre manus. Hatten av däremot för Masamune Shirow som stått för det grafiska.

Jag har rekomenderats att se filmen från 1988, Appurushîdo, med samma karaktärer och en handling kring samhället olympus och dess innevånare. Så det får jag lov att göra.

Paprika

Satoshi Kons senaste film handlar om en människorna bakom en dröm-gadget. Den som har den på sig kan få sina drömmar inspelade för analys och om en analytiker har på sig en gadget så kan hon gå in i den andres dröm och analysera i realtid. Det hela flippar ur och en dröm börjar sluka människors drömmar och svälla så mycket att den börjar ta över verkligheten.

Surrealistiskt, vackert och en obehaglig story gör filmen klockren. Den är animerad. Bara så ni vet.