Taggarkiv: drama

Appleseed (Appurushîdo) (2004)

Appleseed

Sedan jag såg Ghost In The Shell i slutet av 1990-talet har jag varit fullständigt tagen av Anime. Genren är proppfull av dålig film, men det finns gott om guldkorn där filmskaparna lyckas göra film på samma vis som västerländska regissörer gör konventionell film. Appleseed är på intet sätt annorlunda.

Filmen utspelar sig i en framtid efter tredje världskriget där strider sporadisk pågår överallt. Soldaten Deunan ligger i bakhåll med sin grupp när hon rycks ur striden och på ett ganska våldsamt sätt förs bort. När hon vaknar befinner hon sig i Olympus, en nybildad utopi där befolkningen utgörs av människor och klonade diton. Samhället styrs av kloner och det militära av människor, det sjuder av olust bland människorna och det finns en känsla av att något otäckt kommer hända.

Appleseed är en väldigt vacker film. Scenerna är blandningar av 3-d grafik, animering och ”vanlig” teckning. Actionscenerna är fenomenalt välgjorda och tråkigt nog så är det faktiskt mest frågan om yta, handlingen är inte tillräckligt stark för att bära upp scenografin.

Shinji Aramaki har bara tre filmer bakom sig som regissör och är på gång med en uppföljare till Appleseed. Förutom detta har han jobbat med animering i ca 15 filmer. Jag är inte imponerad av Appleseed men den är klart godkänd och jag kommer definitivt följa Aramakis kommande filmer – han kanske lägger vantarna på bättre manus. Hatten av däremot för Masamune Shirow som stått för det grafiska.

Jag har rekomenderats att se filmen från 1988, Appurushîdo, med samma karaktärer och en handling kring samhället olympus och dess innevånare. Så det får jag lov att göra.

Knocked Up (2006)

Alison Scott (Katherine Heigl) jobbar på kanalen E och har precis fått ett ”framför-kameran” jobb. Hon går ut med sin gifta tvåbarnsmamma till syster för att fira. På en klubb träffar hon Ben Stone (Seth Rogen) som är ute och festar med sina vänner. De hamnar i säng tillsammans och efter att ha brottats med en kondom ett tag så tröttnar Ben och struntar i den.

Åtta veckor senare börjar Alison kräkas och kommer efter ett stort antal graviditetstest fram till att hon inte är magsjuk. Nu blir det komplicerat. Alison är mitt i karriären och hennes familj är minst sagt stram, Ben är en slacker, bor i kollektiv med sina polare, röker gräs (en hel del) och petar med en websida som ska säkra deras (Bens och polarnas alltså) framtid. Alison kontaktar Ben och ger honom de glada nyheterna.

Knocked Up är en komedi, men under ytan av stereotypa (men roliga) karaktärer finns allvar (precis som jag hävdar att det gör med American Pie), det handlar om att göra det rätta, ta ansvar, växa och komma överrens. Fint.

Filmen är helt ok, den får gott betyg (3+?), vi har ju gått igenom processen och vi skrattade mycket åt filmen – en hel del känns igen. Seth Rogen är riktigt rolig och vissa detaljer är riktigt bra, t.ex. Alisons mage som hon springer runt med, komplett med navelbråck och hormonrand. Att hon behåller bhn på genom sexscenerna känns inte lika trovärdigt (jo, jag vet hur det där låter) i synnerhet som slutscenerna innehåller närgångna förlossningsbilder. Men det finns säkert folk som behåller strumporna på när de gökar, så varför inte bhn?

Judd Apatow har skrivit, producerat och regisserat och ligger bland annat bakom filmen The 40 Year Old Virgin.

knocked up

vlcsnap-2246213

vlcsnap-2246737

vlcsnap-2245144

The Ex (2006)

Tom Reilly (Zach Braff) kämpar i New York med att behålla jobb, hans fru Sofia (Amanda Peet) är gravid och man kan väl kort säga att det går sådär. Sofia fixar jobb åt honom i Ohio på samma reklambyrå som han själv arbetar. Som av en händelse jobbar även Sofias high-school-kärlek Chip (Jason Bateman) där. Jobbigt…

The Ex känns på något vis tacky. Stundtals är den en skön relationskomedi men det finns gott om sprickor i den, som att någon har strött lite ur dum-dummare-burken över den och rört om. Inkonsekvent. Jag blev besviken.

TheExPoster

Harry Potter And The Deathly Hallows

Sedan första boken om Harry Potter har jag varit fast. Fast i den bemärkelsen att jag uppfattat böckerna som spännande och att jag hela tiden varit sugen på att veta vad som ska hända härnäst. Rowling har varit obeveklig med att den här boken blir den sista i serien och visst är det så att hon rent ekonomiskt inte behövt skriva något på länge, men det lär väl visa sig om det kommer fler böcker från henne. Kanske kan jag sluta läsa barnböcker nu?

I den sista delen är det magiska samhället är splittrat och ingen litar på någon, inledningen till etnisk rensning har börjat och det ger inte direkt vaga anspelningar till problem som finns i världen. Vi får följa Harry, Hermione och Ron i deras jakt efter Horrorkruxer som Voldemort gömt delar av sin själ i. Den enda möjligheten att besegra Voldemort ges efter att de först förstör alla Horrorkruxer och dessa är utspridda på hemliga platser. Samtidigt som de letar efter Horrorkruxer är de naturligtvis på flykt från dödsätare och Voldemort själv.

Boken är förvånansvärt mörk och i vissa avseenden påminner de unga magikernas flykt lite om Sam och Frodos kamp att ta sig till Domedagsklippan i ett helt annat äventyr, men det är den tätaste och mest spännande av de sju böckerna. Harry har medvetet tagit kampen med Voldemort och han slits hit och dit mellan olika stickspår och funderingar.

Bra bok.

untitled

Cashback (2006)

Konst-studenten Ben gör slut med Sally och drabbas av insomnia. Han upptäcker att hans vakna tid blivit en tredjedel längre och försöker hitta på något att göra. Han skaffar jobb på nattskiftet på ett snabbköp för att fördriva tiden och märker att han fått förmågan att ”frysa” tiden – allt stannar upp kring honom. Han vandrar runt bland arbetskamrater och kunder för att frossa i objekt att teckna.

Han börjar få upp ögonen för Sharon som sitter i kassan.

Precis en film i min smak. ”Pratig”, filosofisk, rolig och galen. Bra skådespelarinsatser med några undantag, kul story som man lätt identifierar sig med och en härlig twist.

Rekomenderas varmt.

cashback

The Number 23 (2007)

Jim Carrey i en seriös roll bör vara varning nog, men jag måste erkänna att filmen börjar riktigt starkt. Walter Sparrow får en bok av sin hustru. Den är skriven av en okänd författare men Walter fastnar. Han tycker att det som beskrivs påminner väldigt mycket om honom själv. Detta till den grad att han blir besatt av dess innehåll och siffran 23 som mycket cirklar kring.

Som sagt; i början är berättandet bra. Carrey tonar ned sin rollfigur så det känns ok. En bit in när fanatismen tar över ser Carrey mer och mer ut som The Pet Detective (inget ont om Carrey i den rollen…) och det går sönder lite för mig. Storyn blir för mycket och det gör att filmen går sönder där också.

Jag kan inte säga att jag rekomenderar filmen, men du kan ge den en chans – du kanske gillar den.

The Number 23

Luftslottet som sprängdes

Ipod shuffle, målarpensel och Stieg Larsson är en lysande kombination. Jag har nu avslutat den tredje och sista delen i serien om Millenium. Spännande till bristningsgränsen och visst finns det ett patriark representerat i denna också (jag vet inte varför jag tjatar genus – jag bryr mig inte speciellt mycket) men det utgörs i huvudsak av ”onda” män. Boken kryllar av kvinno-krigare.

Det som uppdagas i andra boken för i den tredje sin upplösning och nu gör Blomkvist allt för att rentvå Lisbeth som sitter i isolering på Sahlgrenska. Han får hjälp från oväntat håll.

Lysande avslutning, jag vill ha mer.

Bild från norstedts förlag.

Luftslottet Som Sprängdes

The Prestige (2006)

För inte allt för länge sedan såg jag filmen The Illusionist som jag omedelbart blev förälskad i. I periferin har det förekommit debatt om vilken av den och The Prestige som är bäst och nu har jag sett även den.

Två unga magiker rivaliserar om vem som är bäst. I bakgrunden finns ett dödsfall som den ena beskyller den andra för. De avskyr varandra efter detta och gör allt för att förstöra för varandra samtidigt som de jagar det ultimata tricket. Filmen är välspelad och jag har egentligen inte något att klaga på, men efter att ha sett The Illusionist och med tanke på debatten är det helt omöjligt att låta bli jämförelsen. The Prestige kommer inte i närheten av den magiska (ha ha ha) stämning och det suveräna bildspråk som återfinns i The Illusionist.

Bortsett från detta så är The Prestige en väldigt bra film. The Illusionist är bara väsentligt bättre.

Prestige

Män som hatar kvinnor

Jo, visst är jag en gubbe, men jag står för det. Jag lyssnar på ljudböcker.

Har i dagarna lyssnat färdigt på Reine Brynolfsson som läst upp boken Män som hatar kvinnor om ekonomireportern Mikael Blomkvist som får en karriärmässig snyting och drar sig tillbaka för att skriva en släktkrönika och samtidigt lösa ett nästan 40 år gammalt försvinnande åt en gammal stöt. Naturligtvis blir det rörigt kring Blomkvist.

Boken har kritiserats för att ha taskigt genusperspektiv, kanske inte så konstig när författaren Stieg Larsson målar upp dröm-journalisten (en man så klart) som stormar in i allt farligt utan speciellt mycket eftertanke, men det skiter jag i. De som tycker sånt är väl förståsigpåare och jag är ju kreti och pleti, så.

Läs boken (eller lyssna?).

Bild från norstedts förlag.

Mäns som hatar kvinnor

Zodiac (2007)

Zodiac handlar om de människor som arbetar med att utreda och förmedla information om en seriemördare som härjade i kalifornien under 70-talet. Zodiac gäckar polisen med konstiga gåtor och filmiska anspelningar när han mördar till synes utan motiv. Jake Gyllenhaal spelar tecknaren på den stora tidningen som bestämmer sig för att börja göra privatspaningar när polisen inte kommer någon vart.

Filmen känns ibland lite långsam, lite som att den tappar riktning (knappt styrfart?), men på det stora hela är den helt ok och (nu håller ju inte jag på med siffror) men en stark trea kan man nog ge den.

Zodiac