Taggarkiv: fest

Kort om en resa

Ja, nu har vi varit hemma i Sverige sedan lördag eftermiddag och jag tänkte att det kunde vara idé att sammanfatta det hela.

Flygresan gick bra bortsett från att vi tajmade Maltes mat lite dåligt på vägen ned, han hann bli hungrig och gnällig och det gick ut över oss och de som satt närmast oss. Ganska stressande, men det lugnade ned sig efter lite grand att äta.

Vi fick 13 hela dagar i Amadores-dalen på södra Gran Canarias. Amadores ligger bara ett par kilometer från Puerto Rico och de två platserna är sammanbundna med en “promenad” som följer kusten.

Vädret var bra, vi hade endast en dag som var mulen, resterande 12 var soliga. Vattentemperaturen låg runt 18 grader, det blev inte några långa simturer i havet.
Vi bodde på ett lägenhetshotell (Terrazas De Amadores – på gatuadressen Avenida Ministra Anna Lindh) i markplan med egen uteplats. Mycket bra för Malte som kunde springa runt ganska obehindrat. Hotellet är helt nybyggt och jättefräscht. En barnpool och en vanlig pool. Det fanns ingen hotell-restaurang, men en poolbar som hade öppet varje dag. Sängarna var värdelösa.

Vi lågnivå-konsumerade alkohol hela den vakna tiden, utan att uppnå mer än ett lätt rus någon enstaka kväll. Smart med tanke på att vår väckarklocka av kött och blod skötte sitt jobb. Ganska tidigt dessutom.Vi högnivå-konsumerade mat/snacks/godis hela den vakna tiden.

Fokus på resan var avslappning och det lyckades vi med.

Jag gick upp fyra kilo under de två veckorna, Linda vill inte säga om hon förändrats.

Malte började med någon sorts trots/testa gränser-grej som efter ett par dagar ledde till att vi påbörjade någon sorts behaviouristisk gränssättning (bestraffning?).

– “Sätt på dig solhatten”

– “Nää”

– “Sätt på dig solhatten, Malte”

– “Nääää”

– “Sätt på dig solhatten med en gång, annars stänger vi in dig i rummet”

– “Näääääääääähäääääähäääähuuuuhuuuuu”

När Malte inte varit lydig så satte vi honom helt enkelt i vårat sovrum där han fick sitta ensam i någon minut. En ganska revolutionerande upptäckt var att han fattade precis vad som gällde och att det fungerade. Efter detta var han mycket lättare att hantera och oftast behövde vi bara “hota” med rummet för att han skulle lyda.

När Malte väl sansat sig blev semestern helt perfekt. Vi fick vara en liten familj som larvade runt på stranden, fikade, spelade yatzi, åt gott, drack gott, lekte, badade, solade och läste.

Det fanns inte så många lekkamrater åt Malte, det var få barn i hans ålder. Faktum är att de barn som fanns var mer intresserade av honom än han var av dem. Jag blev lite orolig ett tag och började fundera på Dammsdals-skolan, men när Melvin från Vetlanda dök upp så slappnade jag av. Han var bara några månader äldre än Malte och de roade sig med att tysta sitta bredvid varandra, sno leksaker av varandra och säga – “MIN”. Ibland grät de lite. Vi pratade med Melvins föräldrar. Precis som småbarnsföräldrar gör. Ha ha.

Jag lyssnade igenom en bok av Andy McNab, läste två kriminalromaner, en thriller och The Dirt av Neil Strauss. The Dirt vann “hands down”. Mycket bra bok.

Linda läste en kriminalroman och The Dirt av Neil Strauss, som kom att bli hennes favorit också.

Jag fick med mig fyra liter Kanarisk honungsrom som är helt sagolik. Mild och söt, funkar lika bra som en likör till kaffet som att grogga med. Mamma och pappa fick en flaska som tack för postbevakning och vattning.

Vi tog totalt 558 bilder på resan varav några var mer eller mindre skit, några ganska bra och de flesta helt vanliga semesterbilder. För att ytterligare ta del av vår resa, var god klicka på kollaget nedan så vidarelänkas ni till albumet för resan på vår flickr-sida.

Here we go again

Linda och jag började få lite småont i halsen för några dagar sedan. Vi fixade en tid för familjebesök i dag på förmiddagen – bara för att konstatera att vi har växt av streptokocker och att det var dags för Peceve igen. Linda är nu uppe i fyra tonsilliter sedan början av december – jag har bara hunnit med två. Som vanligt har vi tajmat det hur bra som helst. Sist var det insjuknande lagom till nyårsbröllop, den här gången har Linda planerat med Strängnäs-tjejerna, jag ska på sammanträde med herrklubben och Malte har planerat att vara hos farmor och farfar.

Som tur är hinner vi ta fem doser penicillin innan festligheterna börjar så vi hinner nog bli lite piggare. Surt är det i alla fall.

Alla hjärtans dag

För er som läser på sugplopp kommer det inte som någon nyhet att jag inte är något stort fan av religion (nej, jag dissar inte er som är det) och därför känns inte alla hjärtans dag som något jag vill högtidlighålla. Jag tycker dessutom att det känns extra jobbigt med de religiösa kalender-händelser som kommersen dessutom slagit klorna i och dessutom lyckas få en hyfsat oreligiös Svensk population att glömma bort vad det egentligen handlar om. Jul, påsk och alla helgona är goda exempel.

Jag jobbade natten till idag och går på i kväll igen. Sov till 16.00, då jag blev väckt av Linda. Det var dags för fika. Hon hade lyxat till med alla hjärtans-bakelse, kokosboll och nybryggt kaffe. Finns kanske bättre sätt (nyttigare menar jag) att börja sin vakna dag på, men det var riktigt gott. Malte gjorde oss naturligtvis sällskap och briljerade med sina kunskaper i att vifta med bestick.

Hoppas ni får en trevlig dag – men glöm inte bort att ni firar en katolsk högtid.

Bröllop på årets sista dag

Visst blev det av. Dagen gick helt klart i kärlekens tecken, men vänskapen var inte långt efter. Firandet av Maria och Henrik började redan klockan 14.00 i det Andersonska/Marklundska residenset med bubbel och samkväm.

Strax före 15.00 satt vi bänkade i kyrkan och strax efter 15.00 släntrade ett strålande brudpar fram. En organist som experimenterade med armbågarna på klaviaturen och en anglosaxisk präst som ibland fastnade på stavelserna hjälpte till att äkta de två – i blått och torrt (snyggt Timothy!).

Efter vigselakten förflyttades sällskapet till Odd Fellows.

Fördrink, förrätt, vin, tal, trolleri, tal, varmrätt, vin, tal, tal, tal, efterrätt, vin, tal, tal, kaffe, avec, tårta, sprit ,vin, öl, alkoläsk, cider, dans, musik, percussion, mera dans och musik, tolvslag med skumpa och snittar, fortsatt dans och musik, hemgång. ”Jag vill ha flott”, brottning, ”Per – du gör illa honom”, guldelefant, ”sluta Per – du kan kvävas”, asgarv, bulle och mjölk.

Anders snarkar, ”Anders tror du att du kan lägga dig på sidan?”, ”nä, jag orkar inte. sov gott”, ”nähä. sov gott”, Anders somnar om men snarkar inte. Jag sover skit-illa ändå.

Frukost och presentöppning fick avsluta firandet av de numera nygifta.

Stort tack till alla som lyfte taket – vilken kväll! Klicka på bildkartan för fler bilder.

På söndag är det bröllop!

En tillställning som vi sett fram emot nästan ett år. Förväntningarna är skyhöga – eftersom vi är de enda småbarnsföräldrarna i gänget, ett litet tag till, så blir förväntningarna extra höga när det dyker upp något som man bara inte KAN bomma. Som Marias och Henriks bröllop – på nyårsafton!

Hur kul är det då när Linda några dagar innan får så ont i halsen att hon går till vårdcentralen och får med sig penicillin hem?

Eller när jag dagen efter får så ont i halsen att jag gör samma sak?

Kan man kombinera Champagne med fenoximetylpenicillin?

Så här står det (det duger för mig) att läsa på apotekets hemsida;

När det gäller lite vin och penicillin är påståendet falskt. Men kombinationen alkohol och läkemedel är oftast olämpligt och ibland mycket farligt.

Just när det gäller penicillin så påverkar alkoholen inte medicinens effekt på infektionen, men det är alltid klokast att låta bli att fresta på kroppen med alkohol när man är sjuk.

Grattis Henrik!

Japp. Jag fyller år i dag. Hela 33 stycken. Den här är bäst; ”känner du dig äldre nu då?” – kan ju inte påstå att jag gör det. De sista åren (10?) har jag bara känt mer och mer att jag vill vara i fred på min födelsedag – jättesjälviskt  och förmodligen det bästa beviset för att jag faktiskt blivit äldre. En tjurig gubbe helt enkelt…

Den bästa födelsedagen jag haft hittils var när jag fyllde 30. Jag och Linda satt helt ensamma på en strand på Koh Phayam och tittade på solnedgången. Thom Kha Khung med chang till middag och en tub pringles-chips på stranden innan vi somnade under myggnätet medan cikadorna sjöng tropiska vaggvisor. Dagen efter (brukar vara julafton) ringde vi hem till Sverige från mr Pons mobiltelefon och pratade med jul-affekt-fyllda föräldrar som spontangrät när de fick höra att vi var trygga och önskade dem en god jul. Middag på en skräpig kvällsmarknad, utkörda från en bungalow på grund av giftorm, avslutade julaftonskvällen med en Singha-fylla spelandes yatzi. Det var en mycket bra jul.

Jag har nämligen ungefär samma känsla med morgondagens födelsedag (nä, inte Lars-Inges – grattis svärfar!) – Jesus. Killen föddes för mer än 2000 år sedan i Betlehem. Hans födelsedag firas fortfarande i kärlekens (köp, köp, köp) tecken med barrträd som vi hänger godis och glaskulor i, tjocka gubbar i röda kläder och matchande luvor, getabockar av halm och alldeles för mycket mat (och alkohol). Det var nog inte det Maria och Josef tänkte sig när de satt i ett skitigt stall och tittade ned på sitt barn de fått utan att ens tagit i varandra (ha ha ha).

Med andra ord – Grattis Jesus! Eller God Jul som vi kristna (ha ha ha) säger…

Igår gjorde vi slag i saken

Vi hade ett presentkort som låg och väntade, vi var lediga och Maltes farföräldrar var sugna på att vara med Malte. Vi drog till Jernberghska för en kanon-middag.

Jag åt den gratinerade Chèvren till förrätt och Tournedos med Andalusisk potatis till varmrätt. Linda åt Toast Jernbergh till förrätt och Jernberghskas pepparstek till varmrätt (efterrätten tog vi hemma i form av spetsad glögg med russin och mandel…).

Maten var helt fantastisk och det blir rätt hårda kontraster när man ena dagen äter mjölkstuvade makaroner med köttbullar och dagen efter drar i sig smältande god oxfilé.

Till er som aldrig varit där säger jag – Gå dit.

Till Jernberghska säger jag – Tack och på återseende.

Duelling banjos

Nja, men man blir lite rädd när likheterna blir så slående…

I lördags samlades ett gäng glada människor för att fira en lyckligt ovetande Tobias på hans 30-års dag. Han och Nina skulle in till byn för att äta lite gott och ta det lugnt, barnen var utspridda hos mor- respektive farföräldrar.

Innan besöket på stan skulle en snabb fördrink tas hemma hos Kattis och Nicklas. Lurad.

Kvällen blev ungefär så här; bra folk, god mat, tobbe-quiz, mängder av alkohol, hårdrock, rock, schlager, buzz, mera alkohol, luftgitarr, lite mer alkohol, rock, kladdkaka, mer alkohol.

Och betongkeps.

Kvällen den 2:a december 2006.

Förmiddagen den 3:e december 2006.

Fler bilder finns här.

Kalas

Idag har de närmsta (värsta? ha ha ha ha) varit på besök. Ni som har lite koll vet att Malte fyller ett år i morgon och det kändes som en bra dag att ha lite kafferep just idag. Så fick det bli.

Linda har bakat som en galning – och hon gör det bara sååå bra – vi har putsat och fejat i ett par dagar (förgäves – det ser redan ut som skit igen) och idag har vi bryggt kaffe plockat disk och fikat. Helt suveränt.

Jag har gått i barndom och tryckt i mig säkert fyra chokladbollar, Linda har gråtit sentimentala tårar och Malte har varit tyst och stirrat. Konstigt. Det enda som fick igång honom var när Tindra var på besök med lillebror och mamma tidigare. Sen gick ridån ned.

Summan av dagen är i alla fall: gott fika, tårt-premiär för Malte (sticky fingers), gott sällskap, kanon presenten till födelsedagsbarnet, envis kusin som nästan blev kvar för evigt, ballongskräck för Maltes del och nya leksaker som piper, blinkar och har knappar som (knappast) behöver tryckas på.

Bao bao piiip piiip.

Gammal bild, men…