Taggarkiv: film

Into The Wild (2007)



Christopher McCandless utanför ”The Magic Bus”. For real.

Christopher McCandless lämnade etablissemanget fullständigt efter sin universitetsexamen 1990. Han tog namnet Alexander ”Alex” Supertramp och började att utforska USAs vildmark – kulmen nås våren 1992 när han beger sig till Alaska.

Den 6:e september 1992 hittas hans döda kropp i det bussvrak han bott i. Då hade Christoper varit död lite mer än två veckor.

Sean Penn får nys på storyn och efter 10 års väntan gav paret McCandless Penn sitt godkännande att göra film av den. Resultatet är Into The Wild.

Supertramp beskrivs som en driven, principfast och intelligent ung man som väljer att hoppa ur ekorrhjulet. Bakom det hela finns en djupt rotad konflikt med föräldrarna, men det är inte bara det som driver honom ut i det ”vilda”. Han träffar flera personer på sin resa och han verkar vara en kärleksfull människa som både ger och tar.

Rent filmiskt så är det en tacksam historia. Kunniga skådisar, bra story och en vildmarks-backdrop som får vem som helst att dra efter andan. Det är absolut inte negativt. Emile Hirsch är faktiskt strålande som Supertramp och har (om man läser om inspelningen) satt sig in i filmen på ett väldigt självuppoffrande sätt.

Jag tänker inte skriva mer om filmen, mer än att jag är helt tagen och kan inte ge filmen något annat än topp-betyg.

Förresten, ni får ingen bild från filmen, såna får ni leta upp själva. Njut istället av den riktiga Supertramp högst upp – eller se filmen för sjutton.

Mina flickr-bilder rätt in i ploppen

Känns som jag har varit här förut… Nu har jag i alla fall börjat om. på sidan http://sugplopp.com/fotografi (eller i sidhuvudet – fotografi) finns nu mina bilder samlade i album-form. Av någon anledning syns också de grupper jag är med i på flickr – något som sölar ned lite grand, men jag jobbar på att bli av med det.

För närvarande använder jag en plugin som finns här, men jag har ju lite svårt att bestämma mig, så jag kommer testa falbum igen också.

Vad tycker du?

Appleseed (Appurushîdo) (2004)

Appleseed

Sedan jag såg Ghost In The Shell i slutet av 1990-talet har jag varit fullständigt tagen av Anime. Genren är proppfull av dålig film, men det finns gott om guldkorn där filmskaparna lyckas göra film på samma vis som västerländska regissörer gör konventionell film. Appleseed är på intet sätt annorlunda.

Filmen utspelar sig i en framtid efter tredje världskriget där strider sporadisk pågår överallt. Soldaten Deunan ligger i bakhåll med sin grupp när hon rycks ur striden och på ett ganska våldsamt sätt förs bort. När hon vaknar befinner hon sig i Olympus, en nybildad utopi där befolkningen utgörs av människor och klonade diton. Samhället styrs av kloner och det militära av människor, det sjuder av olust bland människorna och det finns en känsla av att något otäckt kommer hända.

Appleseed är en väldigt vacker film. Scenerna är blandningar av 3-d grafik, animering och ”vanlig” teckning. Actionscenerna är fenomenalt välgjorda och tråkigt nog så är det faktiskt mest frågan om yta, handlingen är inte tillräckligt stark för att bära upp scenografin.

Shinji Aramaki har bara tre filmer bakom sig som regissör och är på gång med en uppföljare till Appleseed. Förutom detta har han jobbat med animering i ca 15 filmer. Jag är inte imponerad av Appleseed men den är klart godkänd och jag kommer definitivt följa Aramakis kommande filmer – han kanske lägger vantarna på bättre manus. Hatten av däremot för Masamune Shirow som stått för det grafiska.

Jag har rekomenderats att se filmen från 1988, Appurushîdo, med samma karaktärer och en handling kring samhället olympus och dess innevånare. Så det får jag lov att göra.

The 40 Year Old Virgin (2005)

Efter att ha sett Knocked Up kunde jag inte motstå den här. Andy är 40 år och jobbar i en affär för hemelektronik. Han samlar på ”action-figures”, sjunger karaoke och spelar tv-spel ensam i sin lägenhet och livet är skapligt, tills några killar på jobbet får reda på att han är oskuld. Allting vänds upp-och-ned och Andy dras med på det ena äventyret efter det andra för att träffa någon.

Det är en riktigt fin berättelse och tillsammans med de andra karaktärerna beskriver regissören Judd Apatow på ett träffäkert sätt kärlek och relationer ur olika perspektiv. Dessutom är den riktigt rolig. Första scenerna med morgonståndet är underbar. En fyra.

th40yearoldvirgin

Tenacious D in The Pick of Destiny (2006)

JB (Jack Black) rymmer hemifrån när hans pappa förbjuder honom att tycka om rock. Som genom en uppenbarelse talar Ronnie James Dio till honom från en affisch och ger honom de råd han behöver för att ta sig vidare. JB hamnar i Los Angeles där han stöter ihop med KG (Kyle Gass) som lovar att ta honom under sitt beskydd och lära honom att rocka. Tillsammans börjar de jakten efter ödets plektrum (ha ha ha) för att erövra rock-världen.

Fånig men full av skratt. Det som stör mig mest är att Jack Black envisas med att larva sig – han har en grym pipa. Jag får ingen dum-dummare kontakt med filmen, snackar vi siffror blir det nog inte mer än en svag trea.

tenaciousdthepickofdestiny

I Now Pronounce You Chuck and Larry (2007)

Brandmannen Larry (Kevin James) klantar till det när hans fru dör så hans barn finns inte som förmånstagare utifall han skulle förolyckas. Det enda sättet är att gifta om sig. Kvinnokarlen Chuck (Adam Sandler) är Larrys kompis och jobbar på samma brandstation. Larry räddar livet på Chuck vid en olycka och Chuck lovar att göra vad som helst som tack. Det är då Larry friar.

Larry och Chuck sticker till Kanada för att registrera partnerskap. Väl hemma i New York sätts de under luppen. Staden misstänker att de ”gift sig” för att ta del av förmåner inte av kärlek. Advokaten Alex (Jessica Biel) representerar paret och det blir komplicerat när Chuck börjar kära ned sig i henne.

Ytterligare en komedi som förmedlar viktiga budskap bakom skratten. Den här gången är det upplysning om gaykultur och acceptans av denna som är på tapeten. Sandler är precis lagom – han tenderar ju att bli lite over the top annars – och James sköter sin del av det hela fint. Biel gör det hon ska (puttrar lite i sitt agerande men är strålande vacker) och filmen gör jobbet. Jonas berättade att han skrattade så han ramlade ur soffan vid vigselakten och det är inte den enda roliga scenen i filmen.

Måste-film om man gillar Sandler och helt ok även om man inte är ett stort fan. Rekomenderas till en bakfyllesöndag.

chuckandlarry

Knocked Up (2006)

Alison Scott (Katherine Heigl) jobbar på kanalen E och har precis fått ett ”framför-kameran” jobb. Hon går ut med sin gifta tvåbarnsmamma till syster för att fira. På en klubb träffar hon Ben Stone (Seth Rogen) som är ute och festar med sina vänner. De hamnar i säng tillsammans och efter att ha brottats med en kondom ett tag så tröttnar Ben och struntar i den.

Åtta veckor senare börjar Alison kräkas och kommer efter ett stort antal graviditetstest fram till att hon inte är magsjuk. Nu blir det komplicerat. Alison är mitt i karriären och hennes familj är minst sagt stram, Ben är en slacker, bor i kollektiv med sina polare, röker gräs (en hel del) och petar med en websida som ska säkra deras (Bens och polarnas alltså) framtid. Alison kontaktar Ben och ger honom de glada nyheterna.

Knocked Up är en komedi, men under ytan av stereotypa (men roliga) karaktärer finns allvar (precis som jag hävdar att det gör med American Pie), det handlar om att göra det rätta, ta ansvar, växa och komma överrens. Fint.

Filmen är helt ok, den får gott betyg (3+?), vi har ju gått igenom processen och vi skrattade mycket åt filmen – en hel del känns igen. Seth Rogen är riktigt rolig och vissa detaljer är riktigt bra, t.ex. Alisons mage som hon springer runt med, komplett med navelbråck och hormonrand. Att hon behåller bhn på genom sexscenerna känns inte lika trovärdigt (jo, jag vet hur det där låter) i synnerhet som slutscenerna innehåller närgångna förlossningsbilder. Men det finns säkert folk som behåller strumporna på när de gökar, så varför inte bhn?

Judd Apatow har skrivit, producerat och regisserat och ligger bland annat bakom filmen The 40 Year Old Virgin.

knocked up

vlcsnap-2246213

vlcsnap-2246737

vlcsnap-2245144

The Ex (2006)

Tom Reilly (Zach Braff) kämpar i New York med att behålla jobb, hans fru Sofia (Amanda Peet) är gravid och man kan väl kort säga att det går sådär. Sofia fixar jobb åt honom i Ohio på samma reklambyrå som han själv arbetar. Som av en händelse jobbar även Sofias high-school-kärlek Chip (Jason Bateman) där. Jobbigt…

The Ex känns på något vis tacky. Stundtals är den en skön relationskomedi men det finns gott om sprickor i den, som att någon har strött lite ur dum-dummare-burken över den och rört om. Inkonsekvent. Jag blev besviken.

TheExPoster

Sunshine (2007)

Någon gång i framtiden har solen börjat svalna och jordens befolkning skickar ett gäng astronauter ut i rymden med en jättebomb som ska sätta fart på det hela igen. Något går fel och sju år senare gör mänskligheten ett nytt försök. När den nya besättningen närmar sig solen upptäcker de en nödsignal från de första pionjärerna.

En tät och spännande thriller om uppoffringar, rädsla, inre kamp och hopp. Lite flummig men klart sevärd.

sunshine-poster

The Bourne Ultimatum (2007)

Jason Bourne (Matt Damon) som tror att Treadstone upphört att existera misstänker att organisationen i viss mån fortfarande finns när han läser en artikel i The Guardian där Treadstone nämns tillsammans med Jasons namn och något som kallas Blackbriar. Det måste finnas någon kvar som vet något och det visar sig att Jason fortfarande har en chans att få reda på fakta om sig själv. Han tar upp jakten på källan till artikeln för att ställa frågor.

Blackbriar som tagit vid där Treadstone slutade är en organisation som handlar operativt utan politisk inblandning och är naturligtvis inte intresserad av att sanningar om CIA och dess dödliga operativa verksamhet börjar stiga till ytan.

Med den första filmen om Jason Bourne blev jag väldigt charmad av det grå, oglamorösa, oamerikanska sättet filmen är gjord på. Matt Damons mimiklöshet passar utmärkt i rollen som sammanbiten agent på villovägar. Genom serien fortsätter skaparna på samma väg, stundtals en nästan dokumentär känsla i kamerahantering och regi, briljanta bil/motorcykel-jakter och häftiga närstrider, men det är inte lika bra nu som det var 2002 (The Bourne Identity) när allt började, kanske har jag blivit lite fartblind. Ett plus (eller?) är att slutscenen bäddar för uppföljare.

Om du sett de tidigare filmerna och gillade dem så är även den här gjuten. Bra med en touch åt bättre.

the bourne ultimatum