Taggarkiv: litteratur

Harry Potter And The Deathly Hallows

Sedan första boken om Harry Potter har jag varit fast. Fast i den bemärkelsen att jag uppfattat böckerna som spännande och att jag hela tiden varit sugen på att veta vad som ska hända härnäst. Rowling har varit obeveklig med att den här boken blir den sista i serien och visst är det så att hon rent ekonomiskt inte behövt skriva något på länge, men det lär väl visa sig om det kommer fler böcker från henne. Kanske kan jag sluta läsa barnböcker nu?

I den sista delen är det magiska samhället är splittrat och ingen litar på någon, inledningen till etnisk rensning har börjat och det ger inte direkt vaga anspelningar till problem som finns i världen. Vi får följa Harry, Hermione och Ron i deras jakt efter Horrorkruxer som Voldemort gömt delar av sin själ i. Den enda möjligheten att besegra Voldemort ges efter att de först förstör alla Horrorkruxer och dessa är utspridda på hemliga platser. Samtidigt som de letar efter Horrorkruxer är de naturligtvis på flykt från dödsätare och Voldemort själv.

Boken är förvånansvärt mörk och i vissa avseenden påminner de unga magikernas flykt lite om Sam och Frodos kamp att ta sig till Domedagsklippan i ett helt annat äventyr, men det är den tätaste och mest spännande av de sju böckerna. Harry har medvetet tagit kampen med Voldemort och han slits hit och dit mellan olika stickspår och funderingar.

Bra bok.

untitled

Luftslottet som sprängdes

Ipod shuffle, målarpensel och Stieg Larsson är en lysande kombination. Jag har nu avslutat den tredje och sista delen i serien om Millenium. Spännande till bristningsgränsen och visst finns det ett patriark representerat i denna också (jag vet inte varför jag tjatar genus – jag bryr mig inte speciellt mycket) men det utgörs i huvudsak av ”onda” män. Boken kryllar av kvinno-krigare.

Det som uppdagas i andra boken för i den tredje sin upplösning och nu gör Blomkvist allt för att rentvå Lisbeth som sitter i isolering på Sahlgrenska. Han får hjälp från oväntat håll.

Lysande avslutning, jag vill ha mer.

Bild från norstedts förlag.

Luftslottet Som Sprängdes

Flickan som lekte med elden

Flickan som lekte med elden är del två i Millenium-trilogin och är inte en lika stenhård rykare som del ett. Mikael Blomkvist och millenium-redaktionen chockas av beskedet att medarbetaren Dag Svensson och hans sambo avrättats i sitt hem i Enskede. Det blir inte bättre av att mordvapnet är täckt av fingeravtryck från Lisbeth Salander. Mikael Blomkvist bestämmer sig för att något är lurt och utmanar spaningsledningen – han ska hitta den som verkligen utfört morden.

SÄPO-intriger och ryska avhoppade mördar-agenter med monster-torpeder blandas med stundtals korkade poliser/journalister och föredettingar till proffsboxare.

I slutändan en riktigt bra bok – dock inte lika bra som sin föregångare (som sagt).

Bild från norstedts förlag.

Flickan Som Lekte Med Elden

Män som hatar kvinnor

Jo, visst är jag en gubbe, men jag står för det. Jag lyssnar på ljudböcker.

Har i dagarna lyssnat färdigt på Reine Brynolfsson som läst upp boken Män som hatar kvinnor om ekonomireportern Mikael Blomkvist som får en karriärmässig snyting och drar sig tillbaka för att skriva en släktkrönika och samtidigt lösa ett nästan 40 år gammalt försvinnande åt en gammal stöt. Naturligtvis blir det rörigt kring Blomkvist.

Boken har kritiserats för att ha taskigt genusperspektiv, kanske inte så konstig när författaren Stieg Larsson målar upp dröm-journalisten (en man så klart) som stormar in i allt farligt utan speciellt mycket eftertanke, men det skiter jag i. De som tycker sånt är väl förståsigpåare och jag är ju kreti och pleti, så.

Läs boken (eller lyssna?).

Bild från norstedts förlag.

Mäns som hatar kvinnor

Kort om en resa

Ja, nu har vi varit hemma i Sverige sedan lördag eftermiddag och jag tänkte att det kunde vara idé att sammanfatta det hela.

Flygresan gick bra bortsett från att vi tajmade Maltes mat lite dåligt på vägen ned, han hann bli hungrig och gnällig och det gick ut över oss och de som satt närmast oss. Ganska stressande, men det lugnade ned sig efter lite grand att äta.

Vi fick 13 hela dagar i Amadores-dalen på södra Gran Canarias. Amadores ligger bara ett par kilometer från Puerto Rico och de två platserna är sammanbundna med en “promenad” som följer kusten.

Vädret var bra, vi hade endast en dag som var mulen, resterande 12 var soliga. Vattentemperaturen låg runt 18 grader, det blev inte några långa simturer i havet.
Vi bodde på ett lägenhetshotell (Terrazas De Amadores – på gatuadressen Avenida Ministra Anna Lindh) i markplan med egen uteplats. Mycket bra för Malte som kunde springa runt ganska obehindrat. Hotellet är helt nybyggt och jättefräscht. En barnpool och en vanlig pool. Det fanns ingen hotell-restaurang, men en poolbar som hade öppet varje dag. Sängarna var värdelösa.

Vi lågnivå-konsumerade alkohol hela den vakna tiden, utan att uppnå mer än ett lätt rus någon enstaka kväll. Smart med tanke på att vår väckarklocka av kött och blod skötte sitt jobb. Ganska tidigt dessutom.Vi högnivå-konsumerade mat/snacks/godis hela den vakna tiden.

Fokus på resan var avslappning och det lyckades vi med.

Jag gick upp fyra kilo under de två veckorna, Linda vill inte säga om hon förändrats.

Malte började med någon sorts trots/testa gränser-grej som efter ett par dagar ledde till att vi påbörjade någon sorts behaviouristisk gränssättning (bestraffning?).

– “Sätt på dig solhatten”

– “Nää”

– “Sätt på dig solhatten, Malte”

– “Nääää”

– “Sätt på dig solhatten med en gång, annars stänger vi in dig i rummet”

– “Näääääääääähäääääähäääähuuuuhuuuuu”

När Malte inte varit lydig så satte vi honom helt enkelt i vårat sovrum där han fick sitta ensam i någon minut. En ganska revolutionerande upptäckt var att han fattade precis vad som gällde och att det fungerade. Efter detta var han mycket lättare att hantera och oftast behövde vi bara “hota” med rummet för att han skulle lyda.

När Malte väl sansat sig blev semestern helt perfekt. Vi fick vara en liten familj som larvade runt på stranden, fikade, spelade yatzi, åt gott, drack gott, lekte, badade, solade och läste.

Det fanns inte så många lekkamrater åt Malte, det var få barn i hans ålder. Faktum är att de barn som fanns var mer intresserade av honom än han var av dem. Jag blev lite orolig ett tag och började fundera på Dammsdals-skolan, men när Melvin från Vetlanda dök upp så slappnade jag av. Han var bara några månader äldre än Malte och de roade sig med att tysta sitta bredvid varandra, sno leksaker av varandra och säga – “MIN”. Ibland grät de lite. Vi pratade med Melvins föräldrar. Precis som småbarnsföräldrar gör. Ha ha.

Jag lyssnade igenom en bok av Andy McNab, läste två kriminalromaner, en thriller och The Dirt av Neil Strauss. The Dirt vann “hands down”. Mycket bra bok.

Linda läste en kriminalroman och The Dirt av Neil Strauss, som kom att bli hennes favorit också.

Jag fick med mig fyra liter Kanarisk honungsrom som är helt sagolik. Mild och söt, funkar lika bra som en likör till kaffet som att grogga med. Mamma och pappa fick en flaska som tack för postbevakning och vattning.

Vi tog totalt 558 bilder på resan varav några var mer eller mindre skit, några ganska bra och de flesta helt vanliga semesterbilder. För att ytterligare ta del av vår resa, var god klicka på kollaget nedan så vidarelänkas ni till albumet för resan på vår flickr-sida.

Då var det äntligen vår

äntligen har solen titta fram från sin gömma bakom grå gardiner. Enligt prognosen kommer det bli uppemot 20° i helgen. Shoooooorts!

Sammanfattar de sista dagarna lite grann.

Trappräcket är nu helt klart. Nu är det räckena på övervåningen (där ”hålet” ner till bottenvåningen är) som ska fixas. Vi saknar fortfarande lite material för det, men snart…

Vi har varit på Ikea. Malte är ruskigt behändig. Han flirtar med andra kunder istället för att sitta och gnälla. Helt otrolig.

Vi har skruvat upp fönsterbrädor och gardinstänger i köket. Gardiner är inköpta, ska fållas och pressas. Linda är nöjd för tillfället…

Mina hemska föräldrar kom hem från Gran Canaria igår kväll, efter att ha valt en av de bättre veckorna att inte vara hemma. De har haft sol hela tiden…

Jag har varit pappa-ledig i en vecka!

Jag har ”fläkt-moddat” mitt Xbox. Det var minst sagt spännande att dra lös med sticksågen i maskinens innanmäte. Nu är det tystare och kallare. För 79:-.

Har läst ut boken Spelet som jag skrev om tidigare. Riktigt bra. Varmt rekommenderad.

Passar på att slå ett slag för Robby. Det är bara så bra med musikintresserade människor som visar sig ha samma smak och dessutom verkar ha ork att leta upp ny musik (ja, jag är gammal). Tack Robby du ger mig många bra idéer!

Häpp!

Grymt fängslande bok

Eftersom jag så sporadiskt läser någon enstaka sura i Koranen – kommer aldrig få något sammanhang – så ville jag hitta något annat att förkovra mig i. Läste något i Dn och kille som jag är så kändes det spännande. Neil Strauss är en journalist/författare som skrivit en del biografier, bl. a. åt Marilyn Manson och Mötley Crüe.

Boken jag fastnade för heter Spelet eller The Game och är en biografi över hur Strauss infiltrerar en underground-rörelse vars huvudsakliga målsättning är att förföra kvinnor. Egentligen är det inte frågan om infiltration utan snarare en besatthet att lära sig teknikerna utav förförar-gurus och senare i princip en hjärntvätt. Som vilken sekt som helst.

Jag är allt annat än snygg. Min näsa är för stor för ansiktet. Den är för all del inte krökt, men mitt på näsryggen fi nns en knöl. Jag är visserligen inte skallig, men att säga att jag har glesnande hår skulle vara en underdrift. Det enda som täcker min hjässa är några Rogaine-stimulerade strån som leder tankarna till marklöpare. Själv tycker jag att jag har små knappögon även om de faktiskt har ett livligt glitter, vilket säkert kommer att förbli min hemlighet eftersom ingen annan ser det bakom mina glasögon. Jag har inbuktningar på båda sidorna av pannan, vilket jag tror ger karaktär åt mitt ansikte även om jag aldrig har fått några komplimanger för dem. Jag är kortare än jag skulle vilja vara och så mager att de fl esta människor tycker att jag ser undernärd ut, hur mycket jag än äter. När jag tittar ner på min bleka slappa kropp, undrar jag varför någon kvinna över huvud taget skulle vilja sova bredvid den, för att inte tala om krama den. Därför måste jag anstränga mig för att träffa tjejer.

Varje gång jag hittar en bok som fångar mitt intresse (Sorry, Muhammed – Koranen gjorde inte det på rätt sätt…) så blir jag bara sååå nöjd. Strauss skriver lättsamt med mycket dialog (bra dialog dessutom), han skriver dessutom om något som de flesta pojkar/män ofta funderar över – Hur sjutton tänker kvinnor?

Det Strauss gör som skiljer honom från de flesta är att han tok-analyserar varje tänkbar situation tillsammans med sina raggar-polare, han lär sig att strategiskt lägga upp varje närmande med inledare, neggar och avslut. Han har koll på TPI, hypnos och mänskligt beteende och ska man tro honom så gör han det med sådan effektivitet att han i princip alltid lyckas. Ett rovdjur helt enkelt.

Det som försvinner på vägen är naturligtvis det som är viktigt, för det handlar uteslutande om att tillgodose sina köttsliga behov, inte ett dugg om kärlek. De karaktärer som gestaltas i boken är också mer eller mindre sargade vilket gör att man känner mer empati än man kan tro med sånt innehåll.

Det är helt enkelt ett gäng loosers som söker bekräftelse på något de borde fått som barn genom one-night-stands.

Alltså; En intressant bok om människans natur och svagheter – absolut inte en handbok i att fälla byten. De finns på andra håll…

Boken kan du köpa här

Den kostar 149:- plus frakt.

Ambassader brinner

Och jag förstår ingenting. Men jag vill förstå. Tillbringar ganska stor tid med att läsa bloggar/siter/nyheter som alla ger sin sida av vad som händer, varför det händer och vems fel det är. Nu vill jag ha lite kött på benen så jag har köpt mig en bok…

Titel: Koranen

Författare: En massa människor som lyssnade på Muhammed bin Abdullah och nedtecknade hans (Guds!) ord.

översatt från arabiska: Zetterstéen, Karl Vilhelm

ISBN: 9146203222

Köpa: 50 spänn på bokus. De bjuder på frakten just nu.

Måste erkänna att jag inte skriver vad jag tycker om vad som händer för att jag är lite skrajsen. Jag läser boken så får vi se.

Tung läsning.

Av: Fegis