Taggarkiv: resa

En midweek i Stockholm

Så blev det. Vi hade bokat tiden 13-15 juli via coophotellpremie, men så dök det upp annat och vi justerade bokningen lite lätt. Malte fick bo hos mina föräldrar.

Vi bodde på Hotell Kung Karl som var riktigt fräscht. Vi hann med god mat, massa shopping, biobesök och framförallt lite avkoppling. Vi lekte att vi inte hade barn.

Den leken gick sådär, det känns väldigt tomt/konstigt när ens livliga nästan-två-åring saknas i vardagen. Vi hade det bra i alla fall.

Hotellrum

Kort om en resa

Ja, nu har vi varit hemma i Sverige sedan lördag eftermiddag och jag tänkte att det kunde vara idé att sammanfatta det hela.

Flygresan gick bra bortsett från att vi tajmade Maltes mat lite dåligt på vägen ned, han hann bli hungrig och gnällig och det gick ut över oss och de som satt närmast oss. Ganska stressande, men det lugnade ned sig efter lite grand att äta.

Vi fick 13 hela dagar i Amadores-dalen på södra Gran Canarias. Amadores ligger bara ett par kilometer från Puerto Rico och de två platserna är sammanbundna med en “promenad” som följer kusten.

Vädret var bra, vi hade endast en dag som var mulen, resterande 12 var soliga. Vattentemperaturen låg runt 18 grader, det blev inte några långa simturer i havet.
Vi bodde på ett lägenhetshotell (Terrazas De Amadores – på gatuadressen Avenida Ministra Anna Lindh) i markplan med egen uteplats. Mycket bra för Malte som kunde springa runt ganska obehindrat. Hotellet är helt nybyggt och jättefräscht. En barnpool och en vanlig pool. Det fanns ingen hotell-restaurang, men en poolbar som hade öppet varje dag. Sängarna var värdelösa.

Vi lågnivå-konsumerade alkohol hela den vakna tiden, utan att uppnå mer än ett lätt rus någon enstaka kväll. Smart med tanke på att vår väckarklocka av kött och blod skötte sitt jobb. Ganska tidigt dessutom.Vi högnivå-konsumerade mat/snacks/godis hela den vakna tiden.

Fokus på resan var avslappning och det lyckades vi med.

Jag gick upp fyra kilo under de två veckorna, Linda vill inte säga om hon förändrats.

Malte började med någon sorts trots/testa gränser-grej som efter ett par dagar ledde till att vi påbörjade någon sorts behaviouristisk gränssättning (bestraffning?).

– “Sätt på dig solhatten”

– “Nää”

– “Sätt på dig solhatten, Malte”

– “Nääää”

– “Sätt på dig solhatten med en gång, annars stänger vi in dig i rummet”

– “Näääääääääähäääääähäääähuuuuhuuuuu”

När Malte inte varit lydig så satte vi honom helt enkelt i vårat sovrum där han fick sitta ensam i någon minut. En ganska revolutionerande upptäckt var att han fattade precis vad som gällde och att det fungerade. Efter detta var han mycket lättare att hantera och oftast behövde vi bara “hota” med rummet för att han skulle lyda.

När Malte väl sansat sig blev semestern helt perfekt. Vi fick vara en liten familj som larvade runt på stranden, fikade, spelade yatzi, åt gott, drack gott, lekte, badade, solade och läste.

Det fanns inte så många lekkamrater åt Malte, det var få barn i hans ålder. Faktum är att de barn som fanns var mer intresserade av honom än han var av dem. Jag blev lite orolig ett tag och började fundera på Dammsdals-skolan, men när Melvin från Vetlanda dök upp så slappnade jag av. Han var bara några månader äldre än Malte och de roade sig med att tysta sitta bredvid varandra, sno leksaker av varandra och säga – “MIN”. Ibland grät de lite. Vi pratade med Melvins föräldrar. Precis som småbarnsföräldrar gör. Ha ha.

Jag lyssnade igenom en bok av Andy McNab, läste två kriminalromaner, en thriller och The Dirt av Neil Strauss. The Dirt vann “hands down”. Mycket bra bok.

Linda läste en kriminalroman och The Dirt av Neil Strauss, som kom att bli hennes favorit också.

Jag fick med mig fyra liter Kanarisk honungsrom som är helt sagolik. Mild och söt, funkar lika bra som en likör till kaffet som att grogga med. Mamma och pappa fick en flaska som tack för postbevakning och vattning.

Vi tog totalt 558 bilder på resan varav några var mer eller mindre skit, några ganska bra och de flesta helt vanliga semesterbilder. För att ytterligare ta del av vår resa, var god klicka på kollaget nedan så vidarelänkas ni till albumet för resan på vår flickr-sida.

Grattis Henrik!

Japp. Jag fyller år i dag. Hela 33 stycken. Den här är bäst; ”känner du dig äldre nu då?” – kan ju inte påstå att jag gör det. De sista åren (10?) har jag bara känt mer och mer att jag vill vara i fred på min födelsedag – jättesjälviskt  och förmodligen det bästa beviset för att jag faktiskt blivit äldre. En tjurig gubbe helt enkelt…

Den bästa födelsedagen jag haft hittils var när jag fyllde 30. Jag och Linda satt helt ensamma på en strand på Koh Phayam och tittade på solnedgången. Thom Kha Khung med chang till middag och en tub pringles-chips på stranden innan vi somnade under myggnätet medan cikadorna sjöng tropiska vaggvisor. Dagen efter (brukar vara julafton) ringde vi hem till Sverige från mr Pons mobiltelefon och pratade med jul-affekt-fyllda föräldrar som spontangrät när de fick höra att vi var trygga och önskade dem en god jul. Middag på en skräpig kvällsmarknad, utkörda från en bungalow på grund av giftorm, avslutade julaftonskvällen med en Singha-fylla spelandes yatzi. Det var en mycket bra jul.

Jag har nämligen ungefär samma känsla med morgondagens födelsedag (nä, inte Lars-Inges – grattis svärfar!) – Jesus. Killen föddes för mer än 2000 år sedan i Betlehem. Hans födelsedag firas fortfarande i kärlekens (köp, köp, köp) tecken med barrträd som vi hänger godis och glaskulor i, tjocka gubbar i röda kläder och matchande luvor, getabockar av halm och alldeles för mycket mat (och alkohol). Det var nog inte det Maria och Josef tänkte sig när de satt i ett skitigt stall och tittade ned på sitt barn de fått utan att ens tagit i varandra (ha ha ha).

Med andra ord – Grattis Jesus! Eller God Jul som vi kristna (ha ha ha) säger…

Söndagsrapport

Jodå, visst sjutton blev det en kryssning. Jag (tro det eller ej) är dessutom mycket nöjd. Allting klaffade. Vädret, tajmingen, maten drycken och sällskapet. Jag medger att jag fortfarande inte är förtjust i att hälften av passagerarna drog på hejarklacksbeteende med tillhörande bröl, men när allt annat klaffat så bra spelar det ingen större roll.

Det enda bakslaget var väl att ”de andra” blev besvikna på att jag inte dansade. De lär sig aldrig… ;D

Att sen få gå upp båda två samtidigt, äta en rejäl frukost och sen gå tillbaka till hytten och sova igen – utan ett litet busfrö att passa upp på – var värt betydligt mer än vad kryssningen kostade. Tack B & H för det. Tack Anna & Robert för gott sällskap och en skön kväll.

Fredagsrapport

Inget jag brukar skriva men här kommer den. Med anledning av ett ”event” nästa vecka påbörjas slutet av denna med en Cinderella-kryssning för inköp av marginellt billigare alkohol och inmundigande av buffémat i stora lass.

Denna resa har fått kritik från vissa men jag tror att det kan bli kul. Jag och Linda åker utan Malte som får bo hos farmor och farfar över natten. Med oss följer Anna och Robert. Anna är en gammal kursare till mig, numera jobbar hon på HIA tillsammans med Linda. Robert är Annas fästman. Anna och Robert har en son som är fem veckor äldre än Malte. Han följer inte med.

Tanken på fyra småbarnsföräldrar som ska ut på sitt första galej på mer än ett år är svindlande, nej -förtjusande. Jag fnissar för mig själv och tänker -Jag får dricka hur mycket vin jag vill till maten. Vidare tänker jag -Dessert. Jag tänker också -Illamående. Huvudvärk.

Nåja, riktigt skönt att komma iväg en sväng, dessutom verkar vi ha tur med vädret.

Jag får väl skriva lite i morgon också. Då kommer det vara en annan ton i skällan. Köer, köer, köer, fulla idioter som trängs i köer och så lite bakfylla.

Spring och tälg, trevlig helg.