Taggarkiv: science-fiction

Appleseed (Appurushîdo) (2004)

Appleseed

Sedan jag såg Ghost In The Shell i slutet av 1990-talet har jag varit fullständigt tagen av Anime. Genren är proppfull av dålig film, men det finns gott om guldkorn där filmskaparna lyckas göra film på samma vis som västerländska regissörer gör konventionell film. Appleseed är på intet sätt annorlunda.

Filmen utspelar sig i en framtid efter tredje världskriget där strider sporadisk pågår överallt. Soldaten Deunan ligger i bakhåll med sin grupp när hon rycks ur striden och på ett ganska våldsamt sätt förs bort. När hon vaknar befinner hon sig i Olympus, en nybildad utopi där befolkningen utgörs av människor och klonade diton. Samhället styrs av kloner och det militära av människor, det sjuder av olust bland människorna och det finns en känsla av att något otäckt kommer hända.

Appleseed är en väldigt vacker film. Scenerna är blandningar av 3-d grafik, animering och ”vanlig” teckning. Actionscenerna är fenomenalt välgjorda och tråkigt nog så är det faktiskt mest frågan om yta, handlingen är inte tillräckligt stark för att bära upp scenografin.

Shinji Aramaki har bara tre filmer bakom sig som regissör och är på gång med en uppföljare till Appleseed. Förutom detta har han jobbat med animering i ca 15 filmer. Jag är inte imponerad av Appleseed men den är klart godkänd och jag kommer definitivt följa Aramakis kommande filmer – han kanske lägger vantarna på bättre manus. Hatten av däremot för Masamune Shirow som stått för det grafiska.

Jag har rekomenderats att se filmen från 1988, Appurushîdo, med samma karaktärer och en handling kring samhället olympus och dess innevånare. Så det får jag lov att göra.

Sunshine (2007)

Någon gång i framtiden har solen börjat svalna och jordens befolkning skickar ett gäng astronauter ut i rymden med en jättebomb som ska sätta fart på det hela igen. Något går fel och sju år senare gör mänskligheten ett nytt försök. När den nya besättningen närmar sig solen upptäcker de en nödsignal från de första pionjärerna.

En tät och spännande thriller om uppoffringar, rädsla, inre kamp och hopp. Lite flummig men klart sevärd.

sunshine-poster

Harry Potter and the Order of the Phoenix (2007)

Boken uppfattade jag som lite rörig och seg i början och det är kanske därför som jag upplevde filmen som bättre än boken. Jag kan ha varit okoncentrerad när jag drog igenom boken men det är trots allt manusförfattarens/regissörens privilegium att tolka texten på sitt sätt.

Sällskapet från tidigare filmer är med som vanligt och de sköter sig också helt ok. Helt ok äventyrsfilm som levererar – men inte så mycket mer. Jag vill så klart se filmerna i den här serien, inte på jakt efter någon cineastisk meta-orgasm,  bara underhållningen de bjuder.

Se den. Om du är i tioårsåldern så måste du se den.

Mer info om filmen

harrypotter5

The Fountain

En underlig resa. Jag hade svårt att greppa filmen fick fundera på den några dagar innan jag ens tyckte det var dags att skriva det här. Den handlar om en kvinna som försöker acceptera att hon är döende och försöker få sin man att acceptera att hon är döende, om en spansk drottning som skickar soldater till sydamerika för att hittets ungdomens källa, om en man i en bubbla med ett träd, om en soldat i sydamerikas djungel och om en man som forskar med läkemedel för att bota cancer, driven av sin hustrus stundande död (som han vägrar acceptera).

Allt i The Fountain är vansinnigt vackert och känslosamt. Bildspråket är spektakulärt men det förtog filmen lite för mig med sina snabba kast mellan bubbla, djungel och verklighet, ringar som försvinner, luktar gott och tatueras. Jag har jättesvårt att förklara meningen med filmen, men det är nog meningen att den ska lämna mycket hos den som ser den. Kärna; kärlek, död, sorg, liv och kamp. Eller? Darren Aronofsky regisserar, huvudrollerna spelas av Hugh Jackman som Tomas, Tommy och Dr. Creo, Rachel Weisz som Drottning Isabel och Izzy Creo och Ellen Burstyn är fantastisk som Dr. Guzetti. Roligt men lite konstigt att se Earls brorsa , Ethan Suplee, från My Name Is Earl spela assistenten Manny. Se filmen och berätta vad den gett dig för tankar.

fountain

Next

Chris Johnsson (Nicolas Cage) spelar en Las Vegas-baserad magiker som använder sig av sin förmåga att se två minuter in i sin framtid till att skapa en show. Han har ett par minuter på sig att prova lite olika scenarion och få det att se ut som ett “trick”. När han inte kör sin show spenderar han en del tid på casinon där han försöker hålla en låg profil genom att inte vinna för mycket.

FBI får upp ögonen på honom och vill ha hans hjälp att hitta en atombomb som är på vift. Det blir trassel med romantik, poliser och terrorister och det är ett vridande och vändande med tiden som i alla fall jag gillar.

Jag brukar ha lite svårt för Cage, men i Next sköter han sig bra. Han får bra hjälp av Julianne Moore som hårdför och smart FBI-agent och Jessica Biel som håller en lägre och mer påklädd profil än jag förväntat mig. Regin sköts av Lee Tamahori som inte gjort så jättemycket förut och jag har inte något att anmärka på direkt. Allt som allt en helt ok action-thriller som jag inte kan annat än rekomendera.

filmdump6054

28 Weeks Later

Uppföljaren till den härligt apokalyptiska filmen 28 Days Later som kom 2002. Den första filmen handlar om en kille som vaknar ur medvetslöshet på ett sjukhus där det inte finns några människor, han sliter ut alla slangar och springer ut på gatan där det inte heller finns några människor. En epidemi av “Rage Virus” har brutit ut, de som blir smittade blir zombies. Typ.

28 Weeks Later utspelar sig 28 veckor efter utbrottet och vi får träffa andra människor än i första filmen. De som smittats har lämnats i karantän och dött av svält, man har börjat repatriera de som flytt landet (England) på grund av smittan, detta under översikt av USA-ledda Nato-styrkor. En smittbärande kvinna utan symtom dyker upp. Det blir problem…

Det som slår mig är att filmen inte känns lika spännande och personlig som sin föregångare, trots att den måste kostat betydligt mer att producera. Den vinner däremot på att vara mer välarbetad och med mycket bättre effekter. Den är välspelad och välskriven och den bjuder in till ytterligare en film i serien. Hoppas att man släpper tillbaka Danny Boyle i produktionen då, han är värd lite bättre budget att arbeta med.

28weekslater

Paprika

Satoshi Kons senaste film handlar om en människorna bakom en dröm-gadget. Den som har den på sig kan få sina drömmar inspelade för analys och om en analytiker har på sig en gadget så kan hon gå in i den andres dröm och analysera i realtid. Det hela flippar ur och en dröm börjar sluka människors drömmar och svälla så mycket att den börjar ta över verkligheten.

Surrealistiskt, vackert och en obehaglig story gör filmen klockren. Den är animerad. Bara så ni vet.

Deja Vu

Småintressant thriller med en vetenskaplig tvist. Denzel Washington spelar den federala agenten som dras in i en brottsutredning där FBI lyckas kröka rymden så de kan betrakta verkligheten som den såg ut fyra dygn och sex timmar tidigare. Som alltid med frågor kring skicka fram och tillbaka i tiden blir det ibland vetenskapligt och det blir lite perpetum mobile över det hela, men jag tycker om.

Det är ett bra tempo i filmen och Denzel gör sitt jobb. Det blir aldrig några hysteriska actionscener men det poppar på rätt fint. Val Kilmer ser ut som en köttbulle med ett litet ansikte i mitten, men han spelar bra.

Klart sevärd – men ingen wow-känsla efteråt.

Battlestar Galactica S 03

Slut. Men det fortsätter. De senaste avsnitten har byggt upp vad jag trodde var ett totalt avslut, att människorna skulle hitta Jorden, men ack. Kara dyker upp i slutet av sista avsnittet och säger att hon vet var Jorden är och att hon ska visa vägen. Något är på gång med Tye, Chief, presidentens rådgivare och Anders. De tror att de är cyloner. Balthar har precis blivit friad i sin rättegång och får hjälp till sitt “nya liv” av några mystiska kvinnor. Lee har mer eller mindre brutit med sin pappa.

Nu får man bita på naglarna som en galning tills dess att Sci Fi behagar släppa igång säsong fyra.

Burr, vilka cliffhangers…